Helgen var som beskrivet tidigare helt fantastisk, glad och sorgsen på samma gång. Innan vi åkte hem från fjället besökte vi Jonas en gång till. Han fick ännu en fin blomma på sin redan blomstermålade grav. Vi tände även två ljus och fällde några tårar innan vi tog bilen hem till Stockholm. Det var tre övertrötta systrar och två matta pojkvänner. Färden blev händelserik först fick vi stanna vid vägrenen för att vi körde in i den värsta hagelstormen jag upplevt i Sverige. Haglet var stort som storleken på gamla 5-öringar. Ljudet öronbedövande, vi kunde knappt höra varandra även om vi har starka stämmor allesammans. Mellansyster som körde fick panik och vägrade köra vidare så hennes pojkvän fick ta över ratten. När det lättade lite körde vi vidare, åt på McD i Mora, höll på att krocka med en bil på parkeringen som körde på fel sida och utanför Uppsala körde vi in i ett nytt oväder med kraftigt regn och åska som fick oss alla fem att hoppa till när det small precis invid vägen. Ett vägarbete fick oss på avvägar men till sist hittade vi trötta hem. Glada efter helgens äventyr.

Åskoväder utanför Uppsala. Bättre sikt på bilden än vi upplevde i bilen..

Den natten sov jag inte. Sömnen var tillbaka för att hämnas alla de timmar jag fått mig tillgodo i det svala mörka rummet bland familj och vänner. Illamåendet fick mig att hulka och när dagen väl grydde fick det bli att jobba hemifrån med dåligt samvete. När illamåendet gick över i huvudvärk fick jag mig lite sömn till skänks.

Dagens höjdpunkt blev att åka ut till handbollslaget på kvällen. Vi provade ut nya snygga Hummeloveraller till säsongen som stundar. Det var mycket kärlek, välkomnande kramar och nyfikna frågor om min sjukdom. Till min egen förvåning orkade jag vara med och köra lite fys. Det var väl inte det högsta tempot på mig när vi sprang "idioten", men jag var med och gjorde så gott jag kunde. Fick även känna på boll. Körde några kontrings- och passningsövningar, så idag har jag ont på alla de rätta ställena. Hjärtat må värka men idag har jag ont i handbollsarmen och lite senare idag väntar träningsvärk i mage och rumpa. Jag fick några bollmärken på benen och ett blåmärke i handen efter att ha stukat lillfingret långt ned efter en räddad boll. Inte helt van än att vara tillbaka mellan stolparna.. Men det är okej, för nu har jag ont där jag brukar ha ont när jag spelar boll. Det är en trivsammare värk än den i magen som gjort sig påmind inatt och nu på morgonen. Värk eller ej, just i detta nu ler hela min själ. Det gjorde gott att åka till norr och fira kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...