Innan jag gick för att hälsa på Jonas. När vi kom "hem" från den där middagen på fredagskvällen. På grusvägen utanför stugan som mellansyster med pojkvän fick låna. Där låg det en skadad liten fågel och andades häftigt. Eller ja skadad, men den låg där på vägen iaf och såg inte ut att må särskilt bra. Djurvän som jag är mådde jag genast dåligt för det lilla livet som är så skört. Jag tog till sist fågeln i mina tröjärmar och bar den försiktigt runt stugknuten och lade den i det daggvåta gräset. Den låg fortfarande kvar där när jag gick lite senare. Andningen var fortfarande intensiv och kort. Jag vet inte hur det gick med det lilla livet, men jag hoppas att den lilla grå återhämtade sig och flög hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...