Innan jag själv visste om att jag är sjuk så hade jag hört talas om de där förhållandena som spruckit för att ena parten fick cancer. Den friska partnern som inte orkar stötta den sjuka. Då tänkte jag att det var det värsta tänkbara sveket man kan göra mot någon man säger sig älska. Idag vet jag att allt inte är så svart och vitt, men svaret är ändå jo det är ett stort svek. Själv skulle jag inte ens i min vildaste fanatasi kunna göra så mot någon, familj, vän eller pojkvän. Hur kommer det sig att jag känner som jag själv kommit läskigt nära ett liknande svek?? Det har jag tänkt på idag medan arbetsdagen svischade förbi i ett rasande tempo. Nu ligger jag bara här. Utslagen. Kan inte ens känna. Som om alla känslor tagit slut helt och hållet. Ekar tomt i min kropp där de en gång fanns..

 

En flicka som är stark

8 augusti 2013 12:58

KÄMPA PÅ! Lever själv just nu i en förvirrande oro då jag utreds för levercancer.

http://jessi91.spotlife.se

krokii

8 augusti 2013 17:28

Tack♥♥ Kämpa på själv!! Inte lätt med allt väntande.. :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...