Just nu är jag i den där fasen att jag tänker att jag aldrig mer borde gå in i ett förhållande. Kanske är det liksom inte menat att just jag ska passa in i ett sådant där ramavtal. Jag gillar att vara själv. Känslan av att inte behöva bry mig om vad någon annan tycker utan bara göra som jag vill. Inte behöva fråga, bara köra. Risken är ändå att jag gör som jag vill oavsett. Ska man ha en åsikt i en inredningsfråga bör man ha samma syn på färg och form som jag. Och ja!! Jag gillar att ha rent runt omkring mig, mitt hem är min borg, men jag tycker inte om att städa efter andra. Och gör jag det ska man vara på det klara med att de sysslor som har delats upp oss mellan görs som utlovat. Inte tre veckor senare när dammråttorna är så stora att hunden blir rädd för dem. Men framförallt ljug inte för mig!! Jag klarar inte av att leva med någon som försöker vara hemlig, är vi tillsammans så delar vi vår vardag, inte bara utvalda delar av livet. Frågar jag vem du smsar mitt i natten ska inte svaret vara "måste jag berätta allt för dig?".

Jag är inte på något sätt en felfri människa, men jag vet att be om ursäkt när jag sagt eller gjort något dumt. Jag gör det till och med när jag vet att jag inte gjort något fel i rädsla att förlora personen i fråga. Ja!! Jag har 'abandonment issues', det är ingen hemlighet för mig heller. Men jag tål inte folk som av princip aldrig ber om ursäkt för att det är att visa sig svag. Köper inte den koppen te. Så säg för fan förlåt om du gjort eller sagt något du inte borde!! Ingen är felfri.

Så nej jag kanske inte passar i ett förhållande. Samtidigt är jag världens varmaste och närhet är som näring för min kropp och själ. Att komma hem till en tom lägenhet varje dag kommer vara skönt första veckan möjligen, sen kommer det kännas tomt. Kylen kommer återigen vara vara fylld av vin, öl, vindruvor och mjölk, precis så som när exet öppnade mitt kylskåp för första gången. För att laga mat är verkligen inte min grej!! Ska jag laga mat åt någon annan kan det vara trevligt. Annars är det liksom inte värt besväret. Jag kan leva på jordgubbsfil resten av mitt liv. Så det bästa med att bli singel är att alla mina sambokilon borde rinna av utan ansträngning. För är jag själv äter jag inte så mycket och oftast inte så onyttigt. Så grattis!! Jag kommer återfå min singelvikt igen.

Det kommer bli så tomt så tomt. Ingen som snarkar bredvid mig i sängen, ingen att hålla handen i soffan med och ett obefintligt kärleksliv. För tanken slog mig idag. För första gången på fem år kommer jag vara intim med någon annan. Det känns jättekonstigt. Jag som inte ens gillar att dejta. På tok för nervöst!! Får mig mest att må illa faktiskt. Sist jag var singel så var jag det i tre år och jag vet ju att det liksom inte är lätt att hitta någon. När jag insåg det sist gick jag med på en sådan där dejtingsite och det var så jag "träffade" exet. Så den källan är redan uttömd. Så ja i den här fasen jag är i just nu så tror jag fast och hårt på att jag nu och för all framtid kommer förbli singel. För vem vill ha en sämre begagnad 33-åring med möjlig cancer, stora svårigheter/om ens möjligt att få biologiska barn, överviktig och ett hett temperament?? Sa jag att jag hade humor förresten?? Nä, gjorde väl inte det, men jag får väl hoppas att det finns någon därute som har det som enda kriterium.

Over and out 

 

Lena

6 augusti 2013 19:40

Älskade vän♥ en separation är aldrig enkel, all styrka & kärlek till dej♥ & jag hoppas du orkar träffa Nelson i fortsättningen, för han kommer hjälpa dej att läka♥ dom gör det våra 4 benta♥ jag vet♥ dom vet hur vi mår, vet när vi behöver en kram eller puss♥ så släpp inte taget om din "livlina" Nelson♥

Men just nu är nog ditt liv så upp & ner & tankar i ett enda virrevarr, men Nelsons varma päls att gråta i, den finnas kvar♥

Kramarom dej♥

http://frallorna.bloggplatsen.se

krokii

6 augusti 2013 20:47

Nej en separation är inte enkel och jag har tagit mitt förnuft till fånga. Älskar ju Nelson. Han är verkligen min livlina♥♥ Kommer gråtas många fler tårar i hans mjuka päls♥♥

Tack för dina fina ord Lena, de värmer verkligen när allt känns lite extra tungt just nu♥♥

Kramar!!

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

8 augusti 2013 10:31

Att kastas hit och dit....att för ena stunden tycka det är ganska ok, för att i nästa känna sig helt bedrövad. Ångesten som växer i bröstet, verkligheten är en overklighet. Det tar energi....det vet vi alla som varit där...i sorgen efter sveket.
Men, med tiden läker våra hjärtan....vi reser oss och efter en tid finner vi meningen i det som hänt. Det kommer att komma en plats, en ny tid och en ny vän i ditt liv - senare. Just nu är tid för att sörja, att vårda ditt brustna hjärta och få insikt i att även svek ingår i livets berg- och dalbana. Och en dag kommer du även att kunna försonas med den som svek - men inte idag.....

/Lena

krokii

8 augusti 2013 17:25

Tack för de kloka orden Lena!! Så sant så sant :) Inte idag, en annan dag..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...