Det är mycket cancer som snurrar i mina tankar nu. Försöker älta det här för att får det ur systemet, så dagarna och nätterna rymmer annat som också vill få plats. Ändå går jag omkring med en skön semesterkänsla fortfarande. Det har jag nog vädret att tacka för. Men cancern lurar hela tiden i bakgrunden och jag nojar mig över provtagning, infektionsrisken, fler antibiotikakurer, väntan och operation. Tror det hör ihop med att jag har haft mer ont igen de senaste dagarna.

Känns jobbigt att vi ska flytta. Mest det praktiska jag inte känner jag har någon lust och energi till. Packa kartonger och rensa och städa och torka ur. Finns bra mycket roligare saker att göra!! Trivs ju så bra här där vi bor nu, och ser inte alls fram emot extremt litet kök och badrum igen. Att det dessutom inte finns någon balkong och att lägenheten är mörk och ligger på nedre botten.. Ja det är så långt ifrån den lägenhet vi bor i idag. Så jag försöker tänka läge, läge, läge och lägre hyra. Försöker även peppa med gamla sekelskiftesdetaljer såsom 4 meter i takhöjd, djupa fönsternischer, takrosetter och gamla trägolv. I mina bra stunder fungerar det ganska bra. Men så tänker jag på att vi fortfarande inte har lyckats få någon dog walker än och oron och obehaget kommer tillbaka.

Som jag vältrar i om och ojar mig över saker som inte ens hänt än. Får bestämt sätta mig på motionscykeln igen och rensa tankarna. Hoppas det hjälper. Till och med jag tycker att jag är gnällig..

Skönt att ha en alldeles privat kräkhörna här på bloggen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...