Blev ett besök till vetrinären igår med Nelsons utslag. De kliar så man tror han håller på att bli tokig. Stackars vovve!! Men jag har utövat tuff kärlek och inte låtet honom klia sönder sig. Nu går han på kortison igen och så blev han flintis om baken hihi. Ser för konstigt ut. Vi får verkligen hoppas att det hjälper nu bara.

Sambon känner sig risigare än igår så jag och Nelson tog en långpromenad på egen hand. Blev en sväng genom två stadsdelar, en färjetur, fikapaus på bryggan och en del fototillfällen. Härligt härligt härligt!! Och inte nån värk i sikte än så länge. Ännu bättre!!

En del fina träbåtar pryder hamnkanten.

Nelson fick en paus i skuggan.

Lite street art bland vägarbeten och byggen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...