Efter att ha träffat mina älskade systrar efter sjukhusbesöket idag tog jag bussen hem. Bussen var så full av folk på väg på sommaräventyr på Skansen och Gröna Lund att jag fick stå inträngd i hörnet vid dörrarna längst fram vid chauffören. Det var varmt och svettigt och jobbigt att försöka att hålla balansen med lugnande medel i systemet. Samtidigt försökte jag ävern att inte stöta ihop med någon annan eller gud föbjude nudda någon. Där jag står och svetten rinner i den fulla bussen utan AC och försöker hålla mig upprätt tar följande samtal vid:

- Ursäkta fröken har du varit piercad i läppen?

- Nej.

- Jag tänkte bara det där blåa på din läpp..

- Jag har spelat handboll, säger jag och vänder ryggen till för att avbryta samtalet.

- Du.. Har du någon annan?

- Nej.

- Du vill inte ha det någon annanstans? säger mannen med ojämnt skägg och korta shorts av svart läder.

- Öh nää!!

Bussen stannar till, folk börjar gå av i massor. Jag ursäktar mig och går bakåt för att ta en sittplats. Kände mig äcklad och oroad att han skulle följa efter och sätta sig på det lediga sätet längst ut. Istället satte sig ena halvan av ett gulligt pensionärspar som firade frugans 70:e födelsedag från London bredvid mig. Jag hjälpte dem av vid rätt hållplats i Gamla Stan. De var väldigt tacksamma och vi hann prata London och fotboll och mitt intresse för Spurs. Då visar det sig att deras son hyr ut sitt hus till Gareth Bale, som är en av de starkast lysande stjärnorna i engelska högstaligan. För mig en ikon, en hjälte som jag beundrar. Vilka roliga sammanträffanden livet bjuder på!!

 

Karin

19 juli 2013 09:10

Hahaha, vad roligt med Bale! Och olustigt med skinnbrallemannen. Blä.

http://karinmittilivet.wordpress.com

krokii

19 juli 2013 09:23

Haha ja eller hur!! Tänka sig vad mycket man kan få uppleva på en och samma busstur.

Kram♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...