Gårdagen var tung och fylld av matångest. Jobbade hemifrån och hade TV:n på samtidigt. Vilken kanal jag än tycktes byta till så var det mat. Mat, mat, mat. Där låg jag och fick inte äta någonting, bara dricka klar vätska. Laxermedlet intogs istället för lunch och sen var cirkusen igång.. Slutade räkna efter 15 besök till badrummet och då var klockan bara tre på eftermiddagen. Fick frossa och när jag kollade tempen hade jag bara 36 grader. Så där låg jag under ett tjockt täcke och utanför gassade solen. Jag gick aldrig utanför dörren ens och inatt var det cirkus igen. Tror jag sprang upp fem gånger på en timme och sen hade jag svårt att somna om..

Utanför strålade solen och värmen flämtade sin tunga andedräkt genom den öppna balkongdörren. Själv frös jag som bara den..

Dagen började bra även om jag som vanligt är sliten efter för få timmars sömn. Nelson fick två promenader i morgonsolen innan jag åkte till Sophiahemmet för att göra undersökningen. Som vanligt var de fantastiska, både sjuksköterska och läkare. Jag var lite nervös och fick lite lugnande, men undersökningen gick bra, även om det stundtals gjorde jävligt ont. De hittade inget konstigt och ingen tjocktarmcancer, så jäkla glad!! Men han tyckte det var konstigt att min tarm trots stark medicin inte tömt sig som den borde och att jag var så öm och hade så ont när de rörde på instrumenten i magen. Så nu väntar kanske en laparoskopi istället. Inte helt förtjust i det, men verkar inte vara någon påse-på-magen-fara iaf, det är ju min största rädsla. Så jag får pusta ut och ta en vilopaus innan de fortsätter undersöka mig.

Unnade mig en stor mjukglass med kulört strössel på vägen hem. Mums!! Nelson fick halvan jag inte orkade när jag kom hem och det tyckte han var jättemumsigt!!

 

J

18 juli 2013 17:30

Skönt att höra att det gick bra!!!! :)

krokii

18 juli 2013 20:54

Kram♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...