Körde mitt hittills absolut tyngsta pass på motionscykeln imorse. Varje varv med tramporna var en ren plåga. Samtidigt kunde jag skratta åt min rumpa som nu är så öm att det till och med gör ont att sitta på en stol. Men som jag kämpade och slet och genomled den där timmen på cykeln, och som jag var nöjd med mig själv efteråt!! Sån underbar känsla.

Efter en snabb frukost skyndade jag och Nelson iväg för lunch på stan med mamma och vår gemensamma gamla jobbarkompis som har lungcancer och hennes lilla dotter. Det blev en riktig mysig dag för Nelson och mig. Det var lagom soligt och det fläktade ganska bra när vinden tog i. Vi tog färjan över och gick sedan i rask takt till stadsdelen vi ska flytta till i slutet av augusti.

I väntan på färjan. Kommer sakna vår nuvarande stadsdel väldigt mycket när vi flyttar!!

På färjan träffade vi på två småtjejer till syskon som hälsat och lekt med Nelson flera gånger förut. De var inte sena att slänga sig över min kära vovve den här gången heller, men efter en liten stund blev Nelson så uppspelt att jag tvingade honom att ta en time out för att lugna ned sig.

Nelson fick ta en påtvingad paus i skuggan.

Medan de andra åt goda pastasallader och räksmörgåsar, ja till och med Nelson fick en bit, så fick det för mig bara bli en flaska mineralvatten med citronsmak. Trist med onyttig diet.. Gjorde mig ändå mätt konstigt nog, även om alla andras dignande tallrikar såg väldigt smaskiga ut. Lunchen var trevlig och bjöd inte bara på cancersnack utan även på tittut med en söt liten 3-årig tjej med sommarblonda yviga lockar och ett charmigt leende som utstrålade bus. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för vår gamla jobbarkompis när hon opereras i slutet av juli. Det skulle inte vara något vidare för den ljuva lilla 3-åringen att växa upp utan sin mamma..

Nelson låg lugnt och utan vidare protester utanför staketet och spejade ut över torget.

Efter lunchen skildes vi åt och Nelson och jag gick förbi gatan dit vi ska flytta. Byggställningen står kvar utanför fasaden. Vi flanerade lite i parken som ligger nära och sen letade vi oss till en mysig liten hundrastgård där Nelson fick leka med en väluppfostrad 9-månaders amstafftjej. Efteråt hade vovven tagit ut sig så pass att det blev många pauser med vatten i solen på vägen hem. Jag passade på att drömma mig bort när vi gick genom ett litet kolonilottområde. Inte för att det är något för mig, men för att jag drömmer om det där lilla torpet i obygden.

Det ser väldigt pitoreskt ut med en prunkande lott.

Bland de vackra näckrosorna tog Nelson en simtur och matte hade fullt sjå för att få upp honom på land igen..

Vovven var varm och trött och njöt av att ligga i skuggan och torka.

En bra dag för mig och Nelson avslutades i duschen där all sand och grus sköljdes bort. Vovven har nästan sovit nonstop sedan dess..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...