Ligger i mörkret och hör regnet strila ned utanför fönstret som står lite på glänt. Vovven andas tungt, trött efter dagens äventyr. Sambon ligger och vänder och vrider sig i sin 90-säng. De brunblommiga lakanen från 70-talet doftar sådär på-landet-gott. Som om de hängt ute på en snurrvinda och dragit åt sig naturens alla dova sommardofter. Känner av rödvinet och de långa promenaderna på ön idag. De vackra vyerna och den dimmiga horisonten. Jag är ju uppvuxen på segelbåt i Stockholms skärgård och inte alls van vid Västkustens månlandskap, vilket är så vackert på sitt alldeles egna nakna sätt.

Om dagg kan hänga i luften så gjorde den det idag. Jag frös när vi gick ut, det är som att sommaren aldrig nått denna del av Sverige. Som ändå bara ligger dryga tre timmar med snabbtåg från Stockholm där vi haft bra väder varenda dag av vår semester. Här frös jag och ändå blev jag fuktig över hela kroppen. Kändes nästan som vinter i Brasilien där man fryser och allt blir genomblött. Så nu ligger jag här och känner den fuktiga kylan mot all hud som sticker ut från det varma brunblommiga täcket. Ska göra som Törnrosa igen och sova sova sova.. Hoppas att jag äntligen hittat receptet för sömn nu.

Godnatt 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...