Natten kom och gick. Är så trött att ögonen är svullna. Magen ömmar och värker. Syster helt otröstlig. Tårarna som aldrig vill ta slut. Vovven är rastlös och sambon undrar vad vi ska göra idag. Jag vet inte. Vad gör man när vaknar till en morgon och lusten pyst sin kos? När inte ens det de fakto att jag vaknat till ännu en semesterdag med sol värme hjälper för att ta sig upp från sängen. Sambon kramar om och undrar vad vi ska göra för att få mig på bättre humör. Så vi ska grilla och bada ikväll. Jag ringde för att bjuda in syster, vill inte att hon ska vara ensam ikväll. Hennes kille är typiskt nog bortrest just denna veckan.. Hon grät. De hade gått ner till lilla affärn' och Expressens löp pryddes av M:s bild. Förkrossande för kompisgänget såklart. Hon kunde inte svara om ikväll och det gör inget. Jag förklara att jag bara vill att hon har sällskap. Man ska inte vara själv med sådan sorg. Inte första tiden. Sedan kan man behöva vara en del själv. Huvudsaken är att man vet att man kan dela sorgen med andra.

Inget blir nog någonsin som det var för min kära syster. Kan inte föreställa mig den sorg hon nu bär på sina axlar. Därför hoppas jag innerligt att inte jag och min sjukdom ska ställa till det ännu mer i höst. Jag vill inte vara orsaken till min familjs tårar. Vet att de lidit med mig de här tunga månaderna som gått. Har förstått att de tagit stryk precis som jag, även om jag till en början inte förstod eller uppfattade det. Får jag önska något så är det just det. Jag vill aldrig vara anledningen till min egen familjs tårar. Det får räcka nu.

 

J

1 juli 2013 13:27

Ja NU får det räcka!!!!! Kram ♥

 

Mellansyster

1 juli 2013 15:06

Älskar dig. <3 tack för allt stöd..

http://Neversayno.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...