Hade precis läst Aftonbladet. Dagens vanliga elände. Förundrades över hur någon trillat ner för Åreskutan och dött. Värmeböljan i Dödens dal. Svensk familj i helikopterkrash. Så hör jag telefonen ringa svagt från hallen. Springer ut för att leta upp den. Missade precis samtalet. Ser att mellansyster ringt två gånger. Ringer upp. Hör direkt att något är fel, hon hulkar, jag förstår med en gång att det hänt något. Stålsätter mig.

- Det var M som trillade nedför Åreskutan. Hon är död. Jag pratade med henne förra veckan. Hon skulle fylla 25. Det är så jävla orättvist!! Hon blev bara 24, man ska inte dö då.. Vi skulle höras när hon kom hem. Hon kommer inte hem!! Hon kommer hem i en kista. Det är så jävla orättvist!! Det hade tagit sån tid att nå henne. Åh tänk om hon hade ont?!? Tänk om hon låg där så länge och hade ont..

Samtidigt försöker kära syster köra bil. Hon ska hämta upp de två vännerna jag och sambon sprang in i tidigare idag vid Kungsträdgården. De ska åka ut till byn där de växte upp allesammans. Hela tjejgänget som fortfarande träffas så ofta de kan. Hon hulkar och pratar osammanhängande, men jag förstår vad hon menar. En gammal vän har dött. Det är förbannat orättvist!! Jag gråter också. Lyssnar. Säger nästan ingenting, hummar bara med för att systra mi ska veta att jag är kvar och lider med henne. Hör hur min syster är i chock. Det finns inga ord för att lindra, inget som kommer få allt att bli bra igen, orden räcker inte till..

 

J

1 juli 2013 13:16

Kramar i massor

 

Mellansyster

1 juli 2013 15:09

<3 finns inga ord. Bara sorg över en människa så underbar, så levnadsglad. Du spred glädje omkring dig varje dag och det ska du fortsätta göra i nangiala.

http://Neversayno.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...