Försöker skjuta undan sorgen som hägrar nånstans bortom horisonten. Förtränga alla tecken på cancer. Har lyckats förhandla ett slags status que med mig själv. Just nu är jag bara. Planerar inga versioner av framtiden som inte går att förutse redan nu. Hoppas att jag ska undkomma den där ofrånkomliga operationen. Just det känns oerhört riskabelt; hoppet. Så jag försöker vara som olja i vatten, flyter ovanpå livet som pågår där utanför, i min alldeles egna kokong ser jag livet med färgade glasögon. Ibland lägger jag handen på ytans spänning för att höra ljuden från världen som fortgår där på andra sidan, men i rädsla att bryta den valda separationen drar jag snart handen till mig. Jag är inte redo, inte riktigt än. Semestern är nu halvvägs gången och om två veckor måste jag ändå ta mig ur mitt isolerande hölje. Hittills har den gjort så gott jag önskade inför den, låt oss hoppas att det som återstår gör mig redo för det som komma skall.

 

attkyssagrodor

30 juni 2013 09:36

Vad vackert språk du har.. Vemodigt att läsa om din sjukdom, att skriva att jag hoppas att allt löser sig känns tomt och utan mening. Jag tänker på dig och önskar innerligt att du tar dig ur detta och snart får må bra igen

krokii

30 juni 2013 10:30

Tack :)

 

Lena

30 juni 2013 13:40

Känner så med dej♥ & jag känner din sorg♥ önskar jag kunde lyfta sjukdomen från dina skuldror, blåsa friskt liv i dina lungor...
Men jag vet inte vad meningen med livet är, varför allt händer...
Men ett har jag lärt mej, att leva här & nu, har slutat att planera långt framåt, drömmar har jag kvar, fast kanske lite mer som att jag bara vilar i dom numer...

Tänker på dej♥

Petrus var min första hund som gick bort, & jag hade aldrig kunnat förstå hur fasansfullt det skulle vara...
Vi kämpade med honom i 3 år, åkte i ett halvår skyttetrafik till Stockholm & specialist vård..., gjorde allt, men det gick inte...
Akut blödning & diskbråck blev slutet för honom i augusti förra året, han kämpade tappert på Strömsholm i 5 dygn, innan vi fick ta det fasansfulla beslutet... han fick somna in i våra famnar i vår husbil utanför... där & då stannade en bit av mitt liv
Han var ingen hund, han var mitt 4 fotade barn♥ Petrus blev 3 år & 9 månader

Tack för dina fina rader inne hos mej, dom värmde♥

Kram på dej♥ /Lena

http://frallorna.bloggplatsen.se

 

Krokii

30 juni 2013 19:09

STORT tack för de värmande orden Lena!! <3 Vilar lite i mina drömmar jag med numer.. Min vovve är ju som det barn jag kanske aldrig kommer kunna få, men hoppet lever ändå. Jag har väldigt svårt att ge upp.

Tråkigt att höra att Petrus var så ung när han blev sjuk. Finns inga ord som lindrar, det förstår jag, men genom att prata om honom och minnas så lever han vidare hos er.

Kram, Krokii

http://krokii.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...