Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag böjde mig för dagen och kröp ihop med vovven i fosterställning. Vi somnade så. När jag vaknade av mig själv var sängen tom och kroppen hade fått den vila den behövde. Sambon pushade på och jag letade fram tillräckligt med energi för att ta mig upp på Stockholms tak än en gång. Det är vackert där uppe ovanför alla hustak och idag fläktade det som belöning för all möda det tog för att släpa mig uppför mördarbacken. På min väg upp kunde jag höra pulsen slå i takt med mina ansträngda andetag samtidigt som viljan var starkare än mina vibrerande vader så tänkte jag att "fan vad knäckande!!". Men i nästa sekund kom jag att tänka på hur skönt och stolt jag blir varje gång jag tvingar mig vidare, framåt, uppåt. Så det är lite som att bryta ihop och komma igen, jag går inte minus på självförtroendekontot ändå. Jag kämpar på!!

Nelson pustade ut efter två turer uppför backen medan sambon körde en tredje gång själv. När vi kom hem blev det lite lätt middag och vila framför Remember the Titans, en riktigt bra film som bygger på en sann historia. Bjuder på bästa låten i filmen Ain't no mountain high enough som passar särdeles bra denna dag. Så nu blir det lite vitt vin skrålandes ikapp med Marvin Gaye och Tammi Terrell medan jag gör alla de där måste grejerna som fortfarande behöver göras.

Trevlig kväll!! 

 

J

29 juni 2013 22:09

Skål! :)

 

Lena

29 juni 2013 22:41

Den låten känner jag igen, men har inte sett filmen

Så mysig vovve sömn du fick♥ & en fin dag! :))

Kramarom♥ /Lena

http://frallorna.bloggplatsen.se

 

Krokii

30 juni 2013 00:04

Ja det var riktigt mysigt, precis som dagen blev till slut <3

Kramar, Krokii

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...