Det blev inget morgondopp. Tänk att man alltid ska må som värst just när man vaknar bara man är minsta lilla krasslig.. Min kropp ville inte riktigt idag och jag fick verkligen kämpa för att ta mig ut på den där långpromenaden runt sjön. Till råga på allt låste sig högra ljumsken, men jag tvingade mig själv att gå på och när vi nådde sjön hade ljumsken mjuknat. Försökte kvittra glatt till sambon, som om inget störde mig, men det var med stor ansträngning.

Bakom ett litet rött hus, vars vägg mot sjön någon klottrat ned, stannade vi till så att Nelson skulle få svalka sig. De vita näckrosorna prydde stora delar av vattnets yta närmast land och solen började kika fram genom molnen. Där stannade vi en lagom stund tills valptossiga Nelson jagade upp sig lite väl mycket och kopplet åkte på igen.

När vi nådde halvvägs runt sjön började jag känna mig lite bättre. På en ledig brygga i solen slog vi oss ner på de platsbyggda bänkarna och plockade upp den turkosa termosen med två tredjedelar kaffe och resten mjölk. Nelson fick mumsa lite banan medan vi delade på en hårdbrödmacka, sedan sträckte det svarta monstret nöjt ut sig för att torka. Efter en liten stund fick vi besök av en nyfiken liten svartgrå småfågel och Nelson och pippin satt sedan länge länge och bara tittade på varann från håll. En alldeles egen version av en mexican standoff.

Tänk vad en promenad i vackra omgivningar med hängbjörkar längs sjökanten kan göra. Hur mycket värt det är att få dela det sagolika i avslappnad tysthet med förträffligt sällskap. Att lite kaffe på en guppande brygga kan få en sliten kropp att må så mycket bättre, om än bara för en stund. För när vi påbörjade vandringen hemåt igen kom tankarna på operationen tillbaka. De finns nu där ständigt lurandes i bakgrunden. Så det får bli många aktiviteter för att hålla grubblerierna på armlängds avstånd.

Det finns en grind med förbud. Bakom leder en stig ner mot vattnet. Jag känner mig lockad att bryta mot reglerna och ensam vandra längs den smala vägen. Sätta mig i skuggan av ett träd nere vid sjökanten och bara filosofera en stund. Tror jag ska göra det ikväll när sambon tar med vovven på en joggingtur. Leva lite "farligt" för en stund. Jag har en del att klura på nu och jag behöver få en stund för mig själv. Det blir ju inte så många sådana när vi har gemensam semester. Ska bara göra alla andra måsten som tynger mig just nu..

 

J

29 juni 2013 16:18

Vilka fina bilder! Ser verkligen härligt ut :) Hoppas du har en bra dag nu. Kram

 

Kicki

29 juni 2013 17:50

Vilka fina bilder!!!! Sommar när den är som bäst :)

krokii

29 juni 2013 18:50

Tack och bock :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...