Trodde gårdagen var en engångsföreteelse, men inte. Vaknade som överkörd av en truck; täppt i snoken, anade en huvudvärk i pannloben, någon ny otäck värk i nedre delen av magen som gjorde att kroppen ofrivilligt ryckte till av smärta, ångest och allmänt trött. Så hur gör man för att vända på steken, sudda ut allt det värkande och onda och blåsa bort ångesten? Vet inte. Vi börjar med att ta med termosen på promenad idag igen. Turen går nog till sjön som vanligt. Det är så fasligt vackert och rogivande där. Kan sitta på en brygga och stirra ut i timmar tror jag. Packar till och med ner bikinin fastän det ser molnigt värre ut. Kanske vågar jag mig i?

 

Lena

29 juni 2013 12:57

Tack för titten inne hos mej :))

Din blogg berör, & jag kommer fortsätta kika in här♥

Värmande kram på dej♥ /Lena

http://frallorna.bloggplatsen.se

krokii

29 juni 2013 13:29

Tack Lena! Jag har följt din blogg i ett par månader nu, den gör mig alltid så glad och jag tycker så mycket om alla fina bilder på Malte och Märtas upptåg. Drömmer om att skaffa en "fralla" som sällskap till vår Nelson :)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...