Gjorde skiktröntgen med kontrast igår. Visade sig att jag är en av få som inte tål kontrast.. Såklart. Fick nässelutslag och kli. Sådana reaktioner har jag fått förr, så det var inte så skrämmande. Det värsta var att jag fick ett tryck mitt i bröstet när hjärtat rusade iväg. Fick tavegyl och somnade i "kanyl"-rummet. Väcktes av den burdusa mannen som var föreståndare för kanylerna och mot läkarens ordination på en timmes kvarvarande och en sköterskas protester slängde han ut mig. Han visste minsann bäst, trots att han var undersköterska. Det var bättre att jag sov vidare hemma tyckte han.. Vissa ska verkligen inte i jobba i vården. Men jag tog mig hem iaf och sov till halv fem. Jobbade lite och sen satte värken från helvetet in. Minsta lillasysters pojkvän körde mig i ilfart till KS, så nu ligger jag inlagd. Efter en natt med sammanlagt en kvarts sömn är jag minst sagt mör. Febern har iaf gått ner, men jag får mindre smärtlindring än hemma eftersom nattjouren "vill se vart min värk tar vägen". Så jag har ont. Och vad händer? Ingenting! Frustrerad. Ja!! Till råga på allt håller de mig fastandes också, så jag är helt uttorkad efter alla toabesök igår. Dessutom sitter infarten i handen fel så den gör också ont. Och nä nåt dropp som utlovades inatt har jag inte heller sett skymten av. Nu skramlar frukostbrickorna i korridoren utanför. Det doftar kaffe. Retsamt! Själv undrar jag varför jag ens åkte in. Vad blir bättre av det här?? Tiden hos kuratorn som jag väntat på i över en månad kommer jag missa också.. Har jag tur kanske hon kan ge room service haha.. Vi befinner ju oss ändå i samma flygel här på sjukan ju. Nä, upp med hakan nu för fasiken!! Det kan bara bli bättre nu. Eller??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...