Var tillbaka i stugan på första mötet sedan Luciadagen. Det har varit flera möten därimellan, men utan mig. Och det kändes helt okej att vara tillbaka där allt började. Chocken när jag fick första cancerbeskedet per telefon i det där grupprummet. Minns hur luften gick ur mig och att en av cheferna kom in och hjälpte mig upp. Nu var jag alltså tillbaka. Snön hade smällt. Solen sken in genom alla fönster i stora rummet och genom ett av de öppna fönstrena hördes fågelkvitter. På ängen där den ljusklädda granen stod stolt i den knähöga snön täcktes nu av lila vårblommor. Stämningen var varm och folket i ledningsgruppen kändes genuint glada att se mig tillbaka. Det finns mycket värme i gruppen, och det kanske var den värmen som fick mig att slappna av och skaka av mig obehaget från Luciadagen.

Då jag jobbar halvtid just nu åkte jag hem efter lunchen i solen. Väl hemma däckade jag och sov till kvällen. Det är så hårt det tar på mig att jobba. Halvtid. Kan inte riktigt acceptera det. Så kändes sådär när jag fick hem sjukintyget som sträcker sig till den 19/5. Skulle ju vara till den 23/5 när jag ska träffa tumör specialisten igen. Men vem vet, jag kanske har blivit så bra att jag kan jobba heltid då. Annars blir det knöligt.. Men HUR svårt ska det vara att skriva rätt datum i ett sjukintyg?? Dessutom hörde F-kassan av sig. Igen. Denna gång en ny handläggare som började prata om att återgå till jobbet och att min arbetsgivare måste förenkla mina arbetsuppgifter så det blir möjligt.. Alltså suck!! Inte den vassaste kniven i lådan heller.. Så jag drog en sammafattning av min status just nu. För andra gången denna vecka för någon på F-kassan. Som tur var hörde Doran av sig på chatten. Och som vanligt lyfter hon alltid upp mig. Får mig att le och känna mig bättre. Så nu är jag glad igen. Det löser sig. Får stå på mig bara och ringa några extra samtal bara. Och just nu lagar sambon middag till mig. Fisk, rotsaker och potatis med chilikryddning. Lyx!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...