Somliga människor har en gåva. De sprider energi till sin omgivning. En sådan energispridare är min underbara vän Doran som bor "down under". Vi har ringt om varandras försök till kontakt i flera dagar, men så äntligen var tidszonerna vän med varann och vi pratade och skrattade i nästan en hel timme. Och som det gjorde underverk!! Vi kan skratta åt allt elände tillsammans och skämta om saker som egentligen är jobbiga och tuffa. Vi kan vara arga och gorma åt samma idiotsaker också, men inte någon längre stund, för vi fungerar lite likadant. Vi skrattar hellre än slösar energi på bitterhet. Vi skrattade åt brevet från fertilitetskliniken som riktade sig till mig som blivande mamma och att man i Sverige översätter filmtitlar till "Röjar Ralf". Högt och lågt. Fantastiskt roligt, och vi skrattade och gjorde planer för sommaren, när Doran med sambo kommer till Sverige för att fira midsommar med mig och mina kära killar.

Det är vänner som Doran som gör livet värt att leva. Hon är en av mina få trogna bloggläsare och mina ord som jag producerar här gör att hon känner sig nära mig trots det stora geografiska avståndet. Det känns tryggt på något sätt att hon läser, konstigt egentligen men det ger en bra känsla. Varför är oviktigt. Livet borde alltid levas i närheten av alla de man älskar och håller nära sitt hjärta, men för mig är många utav mina nära utspridda runt världen. Så jag uppskattar verkligen samtalen vi har, för de betyder så otroligt mycket. Speciellt när man inte mår riktigt bra. Så nu ska jag ringa min yngsta syster som säsongar i alperna..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...