Känns overkligt att ha gått från cancerbesked i december till att behöva vänja mig att leva med en ovanlig myomsjukdom i januari. Det var så många tankar som for runt den där månaden läkarna sa att jag hade elakartad cancer. Det har nog satt spår i själen och kroppen har ännu inte återhämtat sig från vävnadsproverna de tog i november. Jag tror att det blir lättare att gå vidare när jag mår helt fysiskt bra igen. Inbillar mig det iaf. För hur ska själen kunna läka om kroppen fortfarande påminner om vad som hänt.

Idag ska jag för sista gången gå till krishanteringspsykologen. Ska bli skönt att lägga "cancertiden" bakom mig. Nästa vecka blir det jobb, oavsett hur jag mår. Nu vill jag inte vara hemma mer! Spelar ingen roll att jag fortfarande har ont i magen eller har feber, nu jäklar får kroppen läka ut av sig självt. Den brukar ju vara bra på det, kroppen.

Vet inte riktigt vad vi kommer prata om idag. Det mesta som jag går och bär på brukar komma ut när jag är där. Så inga förberedelser är nödvändiga. Känner mig mest stressad över allt som jag borde fixa med, men senaste månadernas svajiga väg har gjort mig orkeslös..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...