Hunddagis. Finns många åsikter och som första gångens hundägare så var det lite dubbelt, men vi var tvungna till slut eftersom vissa dagar inte går ihop. Trots att sambon jobbar skift behöver vi extra hjälp med Nelson. Första dagiset vi testade var oseriösa. De hade ingen koll på sin egen kö. Till sambon sa de att det var fullt men att det snart kanske fanns plats, till mig sa de att det fanns plats och att vi kunde komma förbi och testa redan dagen efter. När sambon ringde för att bekräfta dag och tid hänvisade de till sin kö. Man skulle maila så skulle föreståndaren höra av sig. Det var 5 månader sen..

Vi fick plats på ett nyöppnat dagis och vi var nöjda. Till en början. Sedan började de klaga på att Nelson är tjock och att han skulle behöva avlivas snart om han fortsatte vara så tjock. Vi blev såklart oroade och drog ner lite på hans mat, för man kan inte gå för snabbt fram när en vovve ska ner i vikt. Så blev det sambons födelsedag här i förra veckan och jag tänkte att nu kan vi äntligen fira något och vara glada efter allt cancerskit. Jag väckte på morgonen med egenplanterad orkidé och frukost på sängen. På kvällen lagade jag oxfilé och en massa god sallad. När jag sitter där och väntar på att mina killar ska komma hem från dagis får jag ett sms från sambon. De ställde ett ultimatum. Nelson måste ner i vikt för att få fortsätta på dagis. Han får inte längre gå promenader för han bilir så stökig mot slutet av promenaderna för att han är tjock. De var VÄLDIGT otrevliga och sambon försökte prata med dem, men fick bara veta att så länge vi inte tycker som dem så har vi fel. De förde en monlog inte en dialog.

Sambon kom hem arg och frustrerad och inte alls hungrig. Så middagen fick vänta. Jag ringde och bestämde tid att visa upp Nelson hos vår uppfödare. För att få veta hur överviktig han är och få tips om hur vi ska banta honom på bästa sätt. Sambon fixade en "dog walker". I helgen var vi hos vår uppfödare, som fött upp labbar i en massa år och har prisade vovvar. Domen: Nelson är lite överviktig, men vi ska inte dra ner drastiskt på hans mat. Vi ska bara dra ner på hans lunch, vilket vi ändå ska göra eftersom han inte ska ha lunch efter han fyllt 1 år i april. Jag ringde och sa upp vår plats på dagis. Imorgon tvingas vi ändå lämna honom där hos de otroligt otrevliga människorna. Det känns hemskt! Vi har en uppsägningstid på en månad.. Kommer må skit av att behöva lämna honom där i en hel månad till.

Får hålla tummarna för att det fungerar med den där "dog walker"-tjejen. Nelson ska träffa henne imorgon efter dagis. Bara hålla tummarna att det fungerar. Hon fnös åt vad de sagt på dagis. Trams! Trist att några med så felaktiga åsikter kan få en att må så skit när vi äntligen hade anledning att fira.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...