Så fick jag äntligen svar. Det kom med posten. Jag har inte cancer!! Just nu..

De hade försökt få tag på mig på telefon men inte lyckats och skickat ett brev istället. De ville för säkerhets skull även prata med mig så de hade bokat in en telefontid, två timmar senare samma dag som jag fick brevet. Stolpe in. Jag pratade så åter med läkaren jag var så kritisk till på KS. Den här gången var jag glad och upprymd, spänningarna hade börjat släppa. Bad om ursäkt att jag blev arg när vi hade träffats senast. Förklarade att få olika besked, oavsett om de är så mycket bättre än det första, skapar förvirring och misstro. Hon förstod mig och vi pratade om framtiden istället.

Status: inget visar för tillfället på cancer. De kommer fortsätta följa upp mig tills dess att de till slut opererar bort min livmoder. Hur ofta jag behöver gå och ta vävnadsprover beror på resultaten längs vägen. Förhoppningsvis kanske det kan glesas ut mellan gångerna de behöver söva mig och ta vävnadsprover framöver, men det är inget de kan garantera såklart. Nästa gång som de ska ta ett sådant prov har blivit tidigarelagt, jag behöver inte vänta i 3 månader. På grund av infektionen som inte släppt, och fortfarande håller mig sjukskriven, kan de inte ta det provet förrän jag är läkt och inte visat några symtom på infektion på ett tag. Jag kan förvänta mig att sjukdomen kommer och går under de åren jag har livmodern kvar. Så ena gången kommer det vara en massa myom och nästa gång några få eller inga alls.

Medan jag var glad och munter i telefon försökte dock läkaren den här gången dämpa min glädje. "Det kan ju utvecklas till cancer så småningom. Det handlar ju om individuella och svåra bedömningar när de tittar på mina celler i ett förstroingsglas och försöker bedömma om det är cancer eller inte." Tror de säger så för att de inte vill lova något som de inte kan. Jag förstår det. Min glädje dämpades inte. Att det bara finns en 10% risk att få cancer nån gång och att de kan operera mig med en gång eftersom de nu håller mig under uppsikt känns tryggt. Det kommer säkert finnas en viss oro de första gångerna jag väntar på svar från senaste vävnadsprovet, men jag tror det blir vardag till slut med. Jag kommer lära mig leva med detta. Det kanske inte är helt awesome, men det är fantastiskt att jag just nu inte har cancer. Det är värt att fira!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...