Direktlänk till inlägg 4 januari 2013

Ensamhet i tvåsamhet?

Av krokii - 4 januari 2013 21:15

Inom en snar framtid ska min livmoder opereras bort. Den är full av elakartade tumörer. Jag kommer aldrig att kunna bli mamma. Det var dock tack vare den barnutredning som vi gått på som cancern upptäcktes. Första dagarna efter cancerbeskedet var jag mest ledsen över att jag aldrig kommer kunna få egna barn. Men hur många tårar jag än fällde så är det svårt att förstå att det är min nya verklighet. Det var först när jag kom på att jag aldrig kommer kunna ge mina barn alla de barnleksaker och böcker som jag sparat på i så många år, som jag blev riktigt ledsen. Som jag har släpat alla kartonger med saker som mina barn skulle få ärva. I alla flyttar har de följt med. Sambon har klagat och undrat varför jag sparat på så mycket gamla saker. Nu undrar jag hur jag någonsin ska orka se dem igen? Vem som kommer få dem istället; mina systerbarn, mina vänners barn? Jag har verkligen sett fram emot att läsa alla de där underbara barnböckerna för mitt barn om kvällarna, precis som jag kommer ihåg att min mamma gjorde för mig. Den där slitna gamla boken från pappas barndom om björnen i pyjamas som tar sitt paraply och flyger längs regnbågen skulle jag läsa. Och jag skulle visa alla vackra målade bilder som finns i min barnboksskatt. Jag skulle läsa och vi skulle drömma oss bort i alla sagor och sedan skulle vi somna tillsammans... Mitt barn och jag.

Jag har länge varit rädd för att bli ensam när jag blir gammal. Att skaffa barn kändes som en säker investering för att det aldrig skulle hända. Nu vet jag inte hur jag ska reparera den oron...

Jag har alltid sagt att jag ska sluta röka när jag ska bli mamma. Nu har jag inte något att sluta för längre. Och det kommer nog att ta tid att hitta en ny stark motivator. Jag har ju redan cancer och det var inte ens rökningen som gjorde att jag fick cancer. Det som gjorde att jag fick cancer är att jag slutade med P-piller, inte skaffade barn och min övervikt. Ironsikt att man kan få cancer i livmodern för att man slutar med P-piller och inte skaffar barn tillräckligt snabbt. För mig går livet ut på att skaffa barn. Det måste väl ändå vara målet för alla världens djur att föröka sig och försäkra sig om artens överlevnad? Vi människor har ju inte några problem med att föröka oss, så för vår art är det ju absolut inte fråga om någon slags överlevnad. För mig är det ändå en resa jag väldigt gärna hade velat göra. Känna hur livet växer i min mage, glädjas åt barnets ankomst, se barnet växa upp och hjälpa det på vägen till självständighet. Tror inte det finns en starkare kärlek, ett starkare band och nu när jag aldrig kommer bli mamma så undrar jag varför jag ska sluta röka så jag kan leva så länge som möjligt? Ju äldre jag blir desto ensammare kommer jag ju ändå bli...

När jag får opertionsdatumet ska jag sluta. Två dagar innan har jag bestämt mig för. Jag ska be läkaren jag ska träffa den 8:e om hjälp att sluta. Jag lyckades hålla upp i 6 månader 2012, men åkte dit igen i somras. Svårast blir nog ändå att sluta snusa.

Hur mycket kärlek min sambo och min vovve än kan ge mig så kommer det ändå kännas ensamt att aldrig kunna få några barn. Adoptera känns inte heller så aktuellt. Mamma är adopterad från Sverigei efterkrigstiden. Hon kan knappt prata om detta utan att bli väldigt känslosam. Det är ett sår i henne som inte läkt. Så jag är tveksam till adoption. Missförstå mig inte dock! Det är fantastiskt att barnlösa kan adoptera och att barn från fattiga delar av världen som kanske annars hade hamnat på gatan kan växa upp i en familj, med mat och tak över huvudet. Men jag tror också att de kan skapa stora sår hos den som adopteras. Jag är också rädd för den långa utredningsprocess som föregås av en adoption. Den gör mig också arg. Knarkare, barnmisshandlare och pedofiler får skaffa egna barn utan att det utreds. För mig som inte kan skaffa barn så ska jag ifrågasättas och utredas. Och ja det är bra att det görs kontroller så barnen inte hamnar hos barnmisshandlare eller pedofiler, men för mig känns det som en kränkning. Och dyrt är det också. Jag och min sambo är inte rika på något sätt. Vi är vanliga arbetare.

Att vara ofrivilligt barnlös i ett kärleksfullt förhållande kan ändå kännas ensamt.

00. December 2012

Dela

Smälta isberg…

Kommentarer (3)

Av krokii - 28 november 2013 12:45

Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Jag ska aldrig…

Kommentarer (0)

Av krokii - 26 november 2013 17:45

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Frisk!!! Men aldrig förklarad...

Kommentarer (1)

Av krokii - 26 november 2013 08:45

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Kärlek i uniform...

Kommentarer (1)

Av krokii - 25 november 2013 19:15

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga.. Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

Ät livet!!!

Kommentarer (6)

Av krokii - 18 september 2013 23:15

En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...

Visa fler inlägg

Ensamhet i tvåsamhet?

Smälta isberg…

Jag ska aldrig…

Frisk!!! Men aldrig förklarad...

Kärlek i uniform...

Ät livet!!!

Presentation

Omröstning

Senaste inläggen

Gästbok

Fråga mig

Arkiv

Sök i bloggen

Läsarstatistik

Kalender