Ibland räcker det med en enstaka sekund av splittrat fokus för att olyckan ska vara framme. Det spelar ingen roll att det är av kärlek som gör att man tappar koncentrationen ett ögonblick för mycket. Jag och Nelson kom in från en promenad. Tog hissen upp. Kliver ur på vårt våningsplan. Gosar. Åh vad jag har saknat min underbara vovve!! Hissdörren går igen. Det knakar till, och till min förvåning har slutänden av Nelsons koppel fastnat i hissdörrarna. Hemsk bild blixtrar till i mitt huvud. Sen kommer den där sekunden som känns som en hel evighet. Den innan man kommer på vad man ska göra för att lösa problemet. Jag drar i kopplet, det sitter verkligen fast.. Fan!! Om jag hör att hissen gör det där klickande mekaniska lätet som den gör precis innan den åker iväg får jag ta av Nelson sitt halsband fort som fan. Hinner knappt tänka den tanken klart innan jag hör det omisskännliga ljudet när hissen släpper för att fara vidare till en annan våning. Så kommer den simpla tanken: varför inte bara trycka på knappen och se om dörrarna öppnas? Slängde mig på knappen. Pling! Dörrarna gick upp jag kunde dra loss kopplet. Nelson var fri.

Tänk vad många tankar man hinner med under den där långa sekunden innan tankarna klarnar och man vet vad man ska göra för att lösa situationen. Alla når inte hela vägen fram. De fryser fast och blir handlingsförlamade. Precis som sambons arbetskamrat på utlandssemestern nyligen när personen de assisterade höll på att drunkna. Själv vet jag sedan tidigare att jag är en sån person som skrider till handling. Men de där första skälvande hundradelarna innan planen är formad är alltid lika panikartad..

Jag är helt oförmögen att stressa just nu. Så jag löste inte alla uppgifter idag på jobbet, men jag lämnade över det jag inte hann med. Dessutom packade jag inför flytten. Hur kan det vara så att man alltid har mer saker att packa än vad man tror, till och med på jobbet? Tre kartonger senare var jag svettig och trött. Observera! Inte 'helt slut', sambon avskyr när jag säger så istället för trött. "Man kan inte vara helt slut jämt!!" brukar han säga. Så jag blev trött. Jag blev trött och sa hejdå till alla på kontoret innan jag lämnade för S E M E S T E R.

Fick standardfrågan vad ska du göra på semestern? Sova! svaradet jag. Sova och vara hemma i Sverige. Lät säkert hur trist som helst, men jag fick snabbt medhåll av en av de andra cheferna som också tänker sova ikapp på sin semestern. Och även om jag inte jobbat så mycket sedan den 13 december så är det en helt annan känsla att ha semester. Det är ju mitt eget val. Kankse är det också så att jag detta år mer än någonsin är värd semester. Så hur ska jag fira? Jag ska hänga med Nelson och när sambon kommer hem från sitt sena kvällsskift ska vi äta fruktsallad. Men nu tänker jag ta en Martini med mycket is, för det är jag värd. Skål för det härliga svenska semestervädret som gör det möjligt för mig att ligga inne och ta igen mig utan dåligt samvete!! Skål!!

Startade dagen med att torka kiss i 40 minuter. För er som inte startat en dag på detta sätt kan jag varmt rekommendera det! Seriöst, Nelson är verkligen sjuk.. Han har inte kissat inne sedan han var typ två månader. Är han nödig så säger han alltid till. Han ställer sig bredvid en och tittar på en med stora bruna ledsna ögon och så börjar han sakte gå mot hallen medan han tittar ängsligt efter en tills man följer efter. Och reagerar man inte så gnyr han till. Så minst sagt inte ett beteende som han brukar slänga sig med. Lite bekymrad och orolig för min vovve, eller nja väldigt orolig. Visst hans öron ser bättre ut än vad de gjort på flera månader, men han är ju så trött att han inte går att känna igen. Har förstått att medicinen kan göra honom nödig eftersom han behöver dricka så mycket, men ska han verkligen vara så här trött?? Jag hoppas att det vänder snart så man slipper oroa sig så mycket för honom. Mitt hjärta gör så ont när jag ser hur han lider. Hua!!

Så typiskt också, att när jag äntligen sover 5 timmar i sträck så är det "fel" natt. För jag är grymt lättväckt och det vet Nelson så han brukar alltid ställa sig vid min sida av sängen. Han vet att han kan lita på att jag vaknar om han är risig i magen, eller som nu kissnödig. Har så dåligt samvete. Hoppas han vet att han kan lita på mig nu när vi vet att han inte alls är sig själv. Stackars lilla mumsvovven..

Ställde ju in sjukgymnastiken eftersom jag åkt på nån förkylning. Blev uppringd som önskat av sjukgymnasten. Erkände att jag inte gjort en endaste övning. Jag är slutkörd. Att inte få tillräckligt med sömn under en längre period påverkar kroppen ganska mycket. Det återkommande illamåendet. Depressionen. Värken. Relationsbekymren. Och som min sjukgymnast påpekade, oron för det stora beslutet om att inte operera mig alldeles nyligen. Hon tyckte inte alls det var konstigt att jag mår som jag gör eller har svårt att sova. Själv skämdes jag så mycket för att jag inte gjort några utav övningarna jag fått av henne att jag först övervägde att ljuga, men det gjorde jag alltså inte. Alltid bättre att berätta sanningen. Speciellt som detta handlar om mitt tillfrisknande. Ingen idé att hitta på att jag gör saker då som jag inte orkar i verkligheten. Sanningen var ren och enkel och hon förstod, gav mig till och med en massa tips om sömnträning. En hel del har jag redan testat. Som att gå upp ur sängen och skriva av mig min oro. Jag sa inte att jag bloggar, men berättade att jag redan gör det haha. Typ varje natt.

Nya taktiken för att råda bot på min sömnbrist är att ta ut mig så mycket kroppsligt att jag bara kommer somna av utmattning. Så jag ska försöka hålla mig vaken istället. Det är det som är taktiken. Omvänd psykologi. Tänker inte försöka med det inatt. Inte frivilligt iaf. Ska ju jobba imorgon och det kan bli en ganska tuff sista dag innan semestern. Dels ska jag packa inför jobbflytten, dessutom måste jag försöka bocka av min backlog och göra en överlämning av sådant jag inte hinner med till kollegan. Min underbara kollega som blivit ett av mina allra största stöd. Jag mår ju som sagt också lite sådär med både feber, halsont och hosta, så allt som ska göras imorgon känns just nu lite överväldigande. Men det ska nog gå bra! Nä, nu ska jag försöka göra mitt bästa för att få några timmars sömn inatt. Nu är ju flocken samlad, så förhoppningsvis kommer harmonin tillbaka.

Godnatt