Jag har skrivit om dem förr. Dessa fantastiska människor som utstrålar energi så stark att man själv dras med i det positiva jordskredet. En sådan person är min absolut äldsta barndomsvän. Hon är glad, energisk, naiv och underbar! Ikväll hade vi bestämt att vi skulle äta middag. Vi hamnade på Charles Dickens barnhemspojkes pub. Det blev en hemlagad hamburgare med rekommenderad öl och vi pratade så jag blev tillfälligt hes. Och när jag satt där och hörde oss prata med ivrig ingivelse så kom jag på mig själv att tänka hur glad detta samtal och denna vänskap gör mig. Att jag kan uppskatta dagen som varit, trots att jag är så trött att jag stundtals gäspat så tårarna runnit. Kanske är det detta "cancern" gett mig? Den har gett mig möjligheten att uppskatta det lilla i vardagen. För även om dagen inte varit särskilt märkvärdig så har den bjudit på spänning, två extremt intressanta möten i samtal med vänner och kollegor emellan, och den gav mig även lite självförtroende på jobbet. Kanske famlar jag efter strån, men jag hoppas att cancern äntligen givit något tillbaka, efter det halvår den stulit från mig.

Yesterday is history.

Tomorrow is a mystery.

Today? Today is a gift.

That's why we call it the present.

Min barndomsvän gav mitt handgjorda armband en komplimang. Jag påpekade genast att det är trasigt och att jag är lite ledsen att det håller på att gå sönder. Jag fick det ju av en tacksam burmesisk kvinna på stranden i Thailand. Jag hade just köpt en massa vackra handgjorda armband av henne och hon ville visa att hon uppskattade att jag gjort hennes dag, eller kanske rent utav månad. Så jag var lite orolig berättade jag. Det är ju mitt lyckoarmband! Vad händer när det gå sönder? Kommer jag få veta att NU har du garanterat cancer?!? Jag är ju lite vidskeplig.. Min barndomsvän hade en helt annan syn på detta. Hon tyckte istället att jag ska se fram emot ögonblicket som armbandet gå sönder. Då kommer det hända något bra! Så olika man kan välja att se på saker och ting. Dessa två poler behöver varandra, men ibland önskar jag att jag kan vara lite mer som min barndomsvän. Så där befriad att alltid tro det bästa, att alltid kunna vända på allt till något positivt. En positivismens drottning.

Min barndomsvän berättade också om hunden hon och hennes kille hittat på den där tropiska ön han bygger ett hus på. En unghund som liknade mitt eget hjärta. Han var så skygg och svag när de upptäckte honom. De gav honom mat och han åt som besatt. När han ätit sig mätt över några dagar började han gömma maten i sanden under en båt. Han sprarade för sämre dagar. En så ung liten vovve som behövde lära sig överlevnadens hårda läxor innan han ens förmodligen fyllt 1 år. De kallar honom "Lucky", berättade min vän, för han får mer mat än vissa arbetande människor på denna fattiga ö. Svårt att ta in. Både att hundar lämnas åt sitt öde och att människor är så fattiga att de inte har råd att äta varje dag. Det skär i mitt hjärta!! Och min vän lovade att hon ska göra allt hon kan för att vovven ska överleva. Världen är så grym och jag längtar ännu mer till torsdag då min älskade Nelson kommer hem igen. I helgen ska jag hålla om honom, bada honom, borsta och gå promenader med honom. Mysa.

Nelson var bara 4 månader på bilden ovan. Det skär i hjärtat att han skulle bo ute i det vilda, utan mat eller vatten, i värmen, utan någon som helst trygghet eller kärlek. Hoppas Lucky charmar sig in ett kärleksfullt hem på ön!!

Idag var jag och besökte min nya arbetsplats. För jag "gillar" som bekant att flytta. I oktober ifjol bytte jag både jobb och flyttade till en för mig ny stadsdel utanför cityhjärtat. Nu ska det alltså flyttas igen. I dubbel bemärkelse, igen. I slutet av juni flyttar min arbetsplats från södra sidan av staden till den västra, och i september flyttar jag, sambon och vovven tillbaka till cityhjärtat. Så fyra stora flyttar på mindre än ett år.. Det ska ta mycket för att jag sedan tänker flytta på väldigt länge!!

Apropå flytt fick jag senast på konferensen lära mig om kanadensarnas "moving day". Den 1 juli varje år utspelar sig nämligen ett kaos utan dess like. Alla flyttar! Först skrattade jag till, förstod inte riktigt vad det innebär, men så kommer alla hundra frågor. Vaddå flyttar alla samtidigt? Varför då? Hur gör man det rent praktiskt? Hur får man ens tag på en flyttfirma eller en hyrbil? Finns det ens flyttfirmor om det bara finns en arbetsdag om året? Vad gör man om man kommer till Kanada i augusti och behöver hyra någonstans att bo? Hur flyttstädar man om flyttar samma dag som någon annan flyttar in? Det är ju helt galet!! Men så är det. Alla hyreskontrakt löper från 1 juli till 1 juli. På vissa gator kan man beskåda spektaklet då allas bohag står ute på gatan i väntan på att få plats dit de är på väg. För det blir ju ett slags gigantiskt dominospel. Så är man i Kanada detta magiska datum: köp en öl, slå dig ner på en veranda och beskåda skådespelet (läs galenskapen) runt omkring dig.

Dagen började nervöst. Hur mycket skulle Nelsons vassa tassar kosta? Jag försökte vara lite lagom avslappnad, men kände att jag gärna babblade lite för mycket eller lät falskt förvånad när besiktningsmannen påpekade eller frågade något. Och jag hade inte ens anledning att vara falsk. För han missade det jag trodde vi skulle åka dit på, det sönderrepade golvet. Men efter 10 minuters hstig inspektion skrev jag under ett papper som sa: utan anmärkning! Har de något att anmärka på i efterhand kan vi alltid skylla på de tidigare hyresgästerna, som hade förstört en hel del i lägenheten. Det skulle dessutom inte vara särskilt ögonbrynshöjande eftersom besiktningsmannen upptäckte idag att han missat en del väsentliga saker. Så vi kan nog pusta ut och resten får vår drulleförsäkring betala för sig.

Men karma är verkligen en riktig bitch.. Nu på kvällen gick jag förbi lägenheten vi ska flytta till och vad ser jag om inte stora byggställningar som täcker hela fasaden. Utanför det enda fönstret i vardagsrummet och lägenhetens enda fönster ut mot gatan står två stora byggbaracker parkerade. Trodde inte mina ögon där jag stolt gick och skulle visa min barndomsvän vart vi ska flytta. Det första jag gjorde när jag kom hem nu på kvällen var att maila de som bor där nu och fråga vad det är för renovering som pågår och hur länge den ska pågå. Karma..