Två dagar tog det innan jag med en gång märkte att det skulle skita sig igen. Hans ton blev kort, blicken arg och så är allt mitt fel. Som vanligt. För ni ska veta att han bett om ursäkt EN gång på snart 5 år. Karln tror fan aldrig han gör något fel, och nej be om ursäkt det är att visa svaghet, vilket han inte brukar ha har jag fått det förklarat för mig. Så han ber aldrig om ursäkt. Det gör istället jag, så det räcker åt oss båda. För han är fan en mästare på att vända och vrida på allt så att skulden aldrig är hans. Alltid min. Det händer dock då och då att han verkar förstå att han gjort fel, men istället för att be om ursäkt visar han på andra sätt att han ger med sig. Som idag.

Jag spenderade 1,5 timme med tårar forsande ner för mina kinder. Seriöst. Fick byta tröja för den blev så blöt. Och jag vet att det är mitt fel också. För jag är ju så förbannat skör just nu. Det är ju därför jag fått de där satans lyckopillren. De har faktiskt hjälpt lite. Märker viss skillnad åt det positiva hållet faktiskt. Men så fort tårarna slås på går det inte att stänga av dem. Så jag satt där i soffan och grät och försökte titta på TV och spela dataspel för att få det att sluta. Skulle ta några trevande inviter från sambon och sista avsnitten på "Game of Thrones" för att få dem att sluta rinna. Blev så uttorkad under tiden att huvudvärken nu dunkar innanför pannbenet. Suck.

Imorgon åker sambon till Tjörn igen. Nelson ska äntligen hämtas hem. Han blev akut sjuk där nere. De förbaskade öronen som vi redan varit till vetrinären med 4 gånger blev plötsligt jättemycket värre och han matvägrade. Så sambons mamma och hennes man hade fått skynda honom till djursjukhuset. Tur vi har den bästa försäkringen man kan ha!! Och äntligen verkar den medicin som han fått nu hjälpa. Det börjar bli till skorpor i öronen, inga fler blödande och variga bölder. Jag hoppas verkligen han blir frisk på riktigt denna gång. Gör så ont i hjärtat när lillkillen min har ont. Så nu håller jag tummarna att han kommer hem frisk på torsdag.

Nä, nu ska jag försöka sova. Ännu en spännande vecka väntar.. Får väl se hur bra den börjar med tanke på att vi ska få vår lägenhet besiktigad inför bytet. Lite nervös att det blir dyrt..

Första dagen ihop på två veckor startade vi med sovmorgon. Det var skönt att ligga kvar och dra sig med sambon vid min sida. Jag gjorde kaffe och vi planerade dagen, så blev det bestämt att vi skulle äta ute på ett ställe som vi pratat om att gå till väldigt länge. Jag drog på mig en klänning och så begav vi oss. Vi satte oss på uteserveringen och till vår förtjusning fick vi första parkett till en pågående cyckeltävling. Inte för att vi är särskilt intresserade eller kunniga, men det var medryckande att sitta och titta på en fartig sport med några riktiga entusiaster till funktionärer. Så det blev både en club sandwich och tre glas kallt vitt vin var. Men så satt vi där i ett par timmar också. Det var mysigt att få den egentiden tillsammans och vi hade riktigt trevligt där i solen. Helt klart värt den solröda huden som nu spänner och svider en aning.

Hoppas på ännu en bra dag imorgon!