Helt nollställd efter två dagars konferens kom jag hem till en sommarvarm lägenhet utan syre. Utan vare sig vovve som kom och mötte mig i hallen eller sambo på soffan. Öppnade upp och gjorde korsdrag. Lade mig på sängen i bara underkläderna och väntade på att bli nedkyld. Löste lite sudoku och korsord. Pratade med mamma. Whatsappade med sambon. Facebookade med Doran. Fick veta att Doran inte kommer till stugan med fem bäddar vi hyrt för att vi skulle få plats allihop. För att vi skulle fira midsommar ihop. Skittrist. Känner mig dock ovanligt avtrubbad. Hjärnan går inte på högvarv just nu. Så van vid det efter de senaste månadernas alla turer. Världen kanske är på väg att sakta in. Så jag kommer ifatt. För jag har sprungit länge nu..

Bästa reklamlåten jag hört..

Kommer jag fortsätta sova så här dåligt (läs lite) kommer jag att dö av sömnbrist. Det är säkert inte ens möjligt, men jag är extremt känslig för lite sömn. Blir galet grinig! Så idag när någon i ledningsgruppen tyckte jag skulle vara som jag brukar på konferenserna, dvs att jag sköter all markservice, så svarade jag först om ens alls efter ett tag med korta stavelser. För de vet ju inte det senaste. Blev aldrig av att jag sa det nu under konferensens två dagar. Så inte deras fel. Men att tro att jag kommer tillbaka från en lång sjukskrivning och studsar runt som vanligt kanske man inte behöver göra. Men som jag brukar säga: "Olika kulturer, olika förväntningar på min roll som chefssekreterare". Så jag knep igen.

Idag fick jag iaf inte så ont som jag fick igår. Så jag gjorde så mycket jag orkade i stugan. Dessutom var vädret helt fantastiskt!! Jag hade till och med klänning på mig vilket är väldigt ovanligt. Idag var det inte jobbigt att vara där heller. Framsteg. Och på hela taget var dagarna väl utnyttjad tid. Gruppen har verkligen gått framåt medan jag varit borta. Stämningen var mycket lättare och dusterna mer konstruktiva. Ska bli en spännande fortsättning. För drar vi inte vårt jättemonster till projekt i hamn senast den 30 november så har vi inga jobb kvar.. Så "ganska" viktigt år kan man säga! Och eftersom jag är ganska ny i gruppen och trivs som bara den hoppas jag VERKLIGEN att jag har ett jobb efter 30/11. Så även där ligger vägen framåt dold i dimma. Men den här gången var tonen i gruppen mer positiv som sagt och alla verkar tro att vi kommer klara våra projekt, vilket de inte trodde på fullt ut innan jul. Så jag tror och hoppas och önskar att jag snart är tillbaka i min vanliga form igen.