Drog iväg med den blå bussen norröver igår. Det var blåsigt och regnet föll tätt. Jag pälsade på mig. Lämnade till och med solbrillorna hemma. Något jag ångrade idag. För även om det var skurtrist väder igår så var det ju det absolut omvända idag. Och även om det var mulet när jag anlände till min vän så var det ändå kvavt och klibbigt och jag svettades ändå. Ute på byn var det knuttefest och vi hade fått biljetter till den stora festen, men min vän var trött och ville inte gå ut. Men det behövdes ändå ingen övertalning för att få med henne ut på en öl. Ett glas rosé och en stor stark på lika många uteställen gled vi hem vid 01. Länge sen jag var ute. Och ändå orkade jag knappt dricka upp vare sig glaset rosé eller ölen. Börjar bli gammal nu haha.. Jag sov på soffan och somnade snabbt till en Andra Världskrig dokumentär. Vaknade tidigt av vännens fina katter. De enda katter jag nånsin gillat faktiskt. Den ena satte tassen i bröstet på mig. Försiktigt. Sen stod han och gungade med tassen tills han vågade sätta ned båda framtassarna och hoppa upp på min mage. Sedan låg han där och sov ikapp med mig en stund. Hur mysigt som helst!

Sötnosarna satt sedan och putsade på varandra.

Dagen jag vaknade till var solig och varm. Mina kläder från dagen innan passade ännu sämre än de hade gjort under gårdagen. Det blev pizza till frukost. Mmm, jag tror bestämt både sömn och aptit är på väg tillbaka. Och värken? Den finns där, men just nu går den att hantera. Och dagen? Jo, den blev som väntat varm men trevlig i goda vänners lag. Jag hälsade på ytterligare en gammal vän som nyligen fått barn. Både hennes stora jänta och lilla vovve diggade mig som fan. Och jag dem! Nu sitter jag i soffan i en mörk stor tom lägenhet och det känns ganksa okej, fast jag är ensam. Sambon smsar från utlandsjobbet och jag får titta på mina crime serier. Utan gnäll. Imorrn blir det jobb och sjukgymnastik på smärtans hus. Ska försöka att inte gå ut för hårt så det slutar som det gjorde i fredags.. Avslutar iaf denna vecka med flaggan i topp. Det var länge sen. Det går bra nu!

Så tomt när man kommer hem och inga tassar kommer klickande över parketten. Inga ögon som nyfiket kikar runt hörnet för att se vem som anlänt. De där gosvänliga små sammetsöronen som höjs lite när han ser vem som kommit hem och den glada svansen som börjar veva så hela rumpan vickar och kroppen slingra sig som en orm. Min älskade vovve saknas mig! Men han har det bra den lilla skiten. Här kommer lite fina bilder. Enjoy!

Nelson passade på att ta sin första simtur. Innan har han knappt vågat ta två simtag.

Glad vovve tar fart i det långgrunda vattnet.

Så glad att det bara spritter i kroppen.