Har ingen som helst lust till någonting just nu. Det är okej. Inget konstigt. Är lite nedstämd. Ibland behöver man stänga av för att orka, och just nu är det så. Så jag gör saker som får mig att må bra. Jag går på långpromenader med vovven i både sol och skur. Jag tittar på filmer som får mig att skratta. Jag sover mycket. Jag är. Orkar inte prata om att jag är sjuk just nu. Vill på nåt sätt inte låta det styra mitt liv. Känns så utnött och söndertjatat att prata om alla turer kring Rutger. Min samtalsvän skrev det, att hon inte låter cancern styra hennes liv. Att hon själv har kontroll. Men så känns det inte för mig och det gör mig galen. Så jag måste försöka vända det till något jag själv kan styra, något jag kanske till och med kan leva med. Jag måste..

Så jag gör det på mitt sätt. Har gjort det förr och det gick alldeles utmärkt. Så jag kämpar på. Snart är det torsdag och jag vet inte ens vad jag kan förvänta mig längre. Tror lite det är det som gör mig nedstämd. För jävla lätt är det när man inte ens kan tänka på vilka frågor jag ska ställa. Varje gång jag gjort mig redo att ställa en massa frågor så har de omkullkastats eftersom jag fått nya oväntade besked. Och vi mäniskor är inte skapta för allt för snabba förändringar. Faktum är att de flesta av oss ogillar några som helst förändringar, men det är ändå förmågan att hantera snabba förändringar som gjort att vi överlevt som ras. Vi agerar och överlever, men vi gillar det inte. Så gör jag nu. Behöver bara lite utrymme och lite ro att bara få vara. Solen lyser liksom inte alltid, det är bara så det är.