Känner mig riktigt deppad just nu. Har ingen kompass som visar åt vilket håll jag ska gå. Inga utmärkande tecken jag kan leta och ta sikte på i horisonten. Det som gnager mig just nu är om jag skulle komma fram till samma beslut med eller utan min sambo. Svaret är nog nej. Och det gnager stora hål i mig. För jag älskar verkligen min sambo. Men vi vill olika saker. Just nu känner jag mig så urholkad på krafter att jag inte skulle klara av att göra slut. Och det tär på mig. Alla dessa jävla skitbeslut jag nu tvingas till att ta.

Fick en samtalsvän via föreningen UngCancer. En ung tjej som levt med cancer i flera år. Hon är så stark och det får mig ännu mer att känna hur svag jag är just nu. Men hon inspirerar mig. Hon säger så mycket kloka saker som får mig att tänka till på hur jag hanterar allt. Har insett att jag behöver gå tillbaka till krishanteringspsykologen snart igen. Skulle nog kunna få mig på banan igen kanske. Men problemet är ju att jag har 32 kronor efter räkningarna denna månad så jag har inga 800 kronor att spendera på ett sådant besök. Kanske nästa månad.. Men nästa månad blir det nog ens svårt att få räkningarna att bli betalda med tanke på att jag skickade in sjukskrivningspapprena förra veckan. Usch, bara det får mig att gå in i skuggan just nu.

Inatt drömde jag att jag och sambon fick barn. En son. Kommer tyvärr inte ihåg vad han hette, men kommer ihåg hur han doftade i drömmen, hur hans små små händer sträckte sig efter mig, sökte något att hålla fast vid. Hur jag pratade med honom. Han rymde hela tiden. Sambon skulle göra i ordning sig och sedan skulle vi ut och resa. Men sambon hade svårt att välja kläder och vi blev försenade och missade vårt tåg som vi hade köpt biljetter till. Det tvingade mig hela tiden att förklara för lilla sonen varför vi tvingades vänta. Mycket symbolik. Mycket att processa just nu. Försöker mitt allra bästa att hålla näsan ovanför vattenytan, men just nu kokar jag kaffe.. Bäst för mig just nu vore att återgå till jobbet. Återfå min kompass och få annat att tänka på. Så jag hoppas senaste dagarna med mindre värk håller i sig, för i så fall återgår jag till jobbet om en vecka. Jag hoppas.