Dagens långpromenad med vovven var en katt och råtta lek. Jag hade användning av mina solbrillor och det tog en stund innan jag vände mig om och såg ett stort kolsvart moln med någon slags nederbörd som en kvast undertill. Det var stort och mäktigt och vackert och följde oss som en liten svans hela promenaden. Kändes märkligt att vi gick i solen och kunde se hur ovädret drog över berget vi passerat bara minuter tidigare. Vi skyndade oss inte, det behövde vi inte. Det var befriande att röra sig i den varma vårsolen, men den tinande marken luktade surt och ogästvänligt på sina ställen.

Promenaden gjorde mig dåsig. Somnade på soffan med vovven som en värmefilt längs ena benet. Tog en dusch och upptäckte att jag har ett blåmärke på vänstra sidan av buken. Ganska stort. Har aldrig någonsin haft ett blåmärke på magen som uppstått ur ingenting. Det krävs inte mycket för att få mina tankar att vandra och bli till spöken som oroligt svävar än hit än dit. Ska ringa KS imorgon och be dem ställa mig i kön till operation igen. Ska fråga om blåmärket. Just nu har jag dock inte så ont, bara lite feber då och då. Det är alltid något, kanske hjälpte det med de två antibiotikakurerna. Jag hoppas lite på det.