Hade så ont inatt att jag inte trodde jag skulle kunna somna. Brukar ju annars inte ha några problem med själva insomnandet alls, det är när jag vaknar jag har svårt att somna om. Jag tog en extra värktablett innan jag gick och la mig och ändå hade jag ont. Visst man blir dåsig av smärtisarna, men det är inte alltid det hjälper sömnen på traven för det. Till slut lyckades jag iaf somna, bara för att några timmar senare vakna av att tabletterna började gå ur kroppen. Jag dröjde kvar ett tag, hoppades på att slippe men insåg att det inte fanns nåt annat val. Så jag smög upp och fyllde på kroppen med domnande medel igen. Och jag lyckades faktiskt somna om. Skönt!

Vaknade av att sambon lyfte upp vovven i sängen till mig. Solen strilade in genom linnegardinerna, jag lättade på ögonbindeln, grymtade lite och kröp ihop runt den varma pälsbollen som lagt sig nere vid mina ben. Somnade om igen. Vaknade någon timme senare av vovven som gnydde och kallade på märksamhet. Dags för dagens första promenad. Det blev en lite längre morgonpromenad idag. Känns så skönt att vara ute i friska luften när man är seg i huvudet och kroppen av allt smärtstillande som flyter runt i ådrorna och gör en trög. Promenaden gjorde bara skillnad så länge jag var ute i den härliga morgonluften. Nu ligger jag lika trött och sliten på soffan bredvid en snarkande vovve och önskar att även jag kunde somna om. Hoppas sömnen kommer och tar mig snart!!