Tassade upp för en timme sedan. Ont. Inte ens vovven är vaken med mig. Sambon snarkar grumligt från sovrummet. Nelson har intagit min plats i soffan och ligger och springer i sömnen. Jag sitter här på andra hörnet och skriver. Fördriver soluppgångens bleka timmar i ensamhet. Enda sällskapet är värken. Den hade jag helst varit utan.

Idag blir det ännu en dag med Nelson i skogen. Vi tränar lydnad med lång lina. Måste fungera tills jag opererats, för då kommer det göra fruktansvärt ont om han drar i kopplet. Så det får bli mycket lydnadsträning tills dess. Ska träffa äldsta barndomskompisen ikväll. Ser fram emot det. Däremellan ska jag nog hinna klämma in en nyköpt film, göra tråkiga hushållssysslor och ringa Doran. Hoppas på en bra dag, trots att den börjat med värk.