Pratar för mycket och i för högt tempo. Nästan maniskt nära skratt. Massa energi trots för många sömntimmar på flexkontot. Börjar blir lite orolig för mig själv. Har inte ens förmågan att analysera varför, för jag börjar landa nu. Tröttheten har kanske äntligen kommit ifatt mig.

Var tillbaka på jobbet idag. Det som verkligen slog mig är att jag faktiskt var på rätt spår för mindre än en vecka sedan. Idag hade jag som sagt en massa galen energi, men inte förmågan att fokusera. Blir liksom tilt när jag försöker sätta igång tankebanorna kring ett projekt. Det blir för stort. För komplicerat. Jag vet inte vart jag ska börja och kan inte förmå mig att ta tag i nån jävla ände. Så arbetstempot är minst sagt tillbaka på tidigare bottennivå. Mindre saker som går fort att exekvera är inga problem. Men projekt är bara att glömma.. Skittrist rent ut sagt! Jag hade ju dragit upp tempot förra veckan och hade siktet inställt på att dra igång en massa som legat på vänt sedan beskedet i december. Besviken.

Fick numret till min kontaktsköterska på KS idag. Har ju en del frågor om operationen så ska bli intressant att se om hon kan hjälpa mig med några utav dem. Är ju inte direkt ett stort fan av läkarkåren efter de senaste månadernas alla turer.. Skeptisk minst sagt. När jag träffar läkaren nästa vecka behöver jag ha någon med mig. Inte för att jag tror det är lika omvälvande som i januari, men i fall hjärnan blir oemottaglig behöver jag ha någon där som kommer ihåg vad läkaren faktiskt svarade eller sa. Tyvärr kunde vare sig sambon eller mamma, istället erbjöd sig mellansyster att följa med

Det räcker med så lite för att tankarna ska bli svarta just nu. Har haft riktigt ont idag och vips så tänker jag att det spritt sig. Någon ringde från okänt nummer idag och genast trodde jag att det var från KS med oroande svar på mina prover från förra veckan. Gäller bara att hejda mig i tid. Just nu går det lättare att kontrollera än i december. Men för att kunna tänka klart krävs sömn.. So wish me luck!

Godnatt