Efter att ha hattat fram och tillbaka mellan jobb och sjukskrivning de senaste veckorna gick jag till min läkare idag. Igen. Verkar som en gång i veckan är grejen just nu.. Inställd på att jobba trots feber och magvärk blev jag riktigt ledsen när hon skickade hem mig med en ny sjukskrivning på två veckor och den tredje antibiotikakuren på rad. Tårarna var nära. Kanske var det febern som gjorde sitt också, kanske var det smärtan som gjorde sig påmind av undersökningen, men ledsen blev jag. Fick så hög feber att min läkare tyckte jag skulle sätta mig ner efteråt och dricka vatten innan jag började ta mig hemåt. Jag valde att vila i väntan på min tur på apoteket.

Tänkte ta en taxi hem, men fanns ingen i sikte så jag åkte kommunalt hem i sällskap av närmsta kollegan på telefon. Jag somnade i soffan när jag kom hem och vaknade lite senare av att mina två favvokillar kom och att vi fick besök av vår dog walker. Hon ska börja gå ut med Nelson redan nästa vecka så jag får vila ut den här jäkla infektionen ordentligt. Sambon vill inte betala dubbelt för både dagis och dog walker en månad, men jag ger mig och Nelson det i tidig födelsedagspresent. Vi är värda det! Att behöva lämna Nelson på dagis imorse var hemskt. Har bara tänkt på vad för jäkelskap de ska hitta på hela dagen tills han kom hem. Nu behöver vi aldrig lämna Nelson till de där enfaldiga och otrevliga människorna. Dessvärre får de betalt för en hel outnyttjad månad..