Var om möjligt i ännu sämre kondition idag när vi tuffade på uppför "svarta pisten". Matförgiftningen från igår gjorde sig påmind och jag började må riktigt dåligt så fort jag tog i lite. Dessutom är jag nog lite uttorkad fortfarande, men jag lyckades ändå piska mig själv ända upp till toppen. Lite stolt faktiskt, även om det inte alls gick i den fart jag hade hoppats på.. Sambon och vovven mer eller mindre studsade upp och satt sedan flera minuter tillbaka och väntade på mig där jag kom stånkandes uppför sista branten. Jag fick ingen vila heller utan vi begav oss direkt nedför, vilket är jobbigare än man kan tro och dessutom lite svårare med allt löst grus. Sist vi gick ned åkte faktiskt sambon på rumpan sista biten.

Efter "bergsbestigningen" tog vi en sväng i skogen. Det är vackert i våra svenska djungler, men vovven hittade på djävulskap. Först lyckades han hitta en spya att mumsa på och sen lite bajs. Fattar inte hur ett djur som har så bra luktsinne kan finna äckliga saker goda?? Så nu blir det inga pussar på en vecka. Dessutom suspenderades genast hans sniffarprivilegier och han bestraffas med att inte få gå lös på ett tag. Nelson var toknöjd ändå, fastän han förstod att han gjort fel. Det riktigt lös bus ur hans ögon. Lilla söta äckliga skitvovve!!

Det är verkligen fantastiskt att få gå i naturen varje dag. Innan vi skaffade Nelson trodde jag inte att jag skulle komma att uppskatta det så mycket som jag faktiskt gör nu. Skogen doftar så gott och det finns massa saker att upptäcka och titta på. Till och med ljuden är annorlunda på något magiskt sätt där inne under trädens kronor. Synd bara att jag inte har en kamera att fånga allt det vackra på ett bra sätt än bara..

En mobilkamera har verkligen sina brister, som att det inte går att fokusera bilden..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...