Min underbara Dora har varit på besök från Australien. Eller ja har, hon åker hemåt idag. Vi träffades igår på stan, det blev en hel del öl på Gården och en fet burgare. Skratten blev många och intensiva. Fick inte bara kramp i kinderna vid ett tillfälle.. Till slut satt både jag och Doran och höll i våra ömmande kinder i desperata försök att dämpa krampen. Tänk att man faktiskt kan skratta så mycket att man på riktigt får kramp. Vad säger inte det om sällskapet?!?! Vi skrattade tills vi blev utslängda. Vi hade knappt märkt att vi var de enda som var kvar på den gigantiska uteserveringen. Det enda som var viktigt var där och då och att vi fick några timmar att umgåsas till nästa gång Dora och hennes aussie kommer till Sverige. Vi smidde iofs planer om att ses halvvägs i Thailand till våren. Vore något att se fram emot om det blir tunga tider med sjukdomen i höst.

Utsikt från Gården.

Baksidan av det roliga var att jag vaknade innan klockan slagit 5 imorse. Illamåendes. Inte helt ovanligt för att vara mig, men idag kräktes jag. Så nu sitter jag här på soffan med en sur arom i munnen och tycker lite synd om mig själv. Har borstat tänderna flera gånger, men inget hjälper mot den fräna smaken. Känns som de många uppkastningarna frätt sönder halsen och bitar av hamburgaren från igår blivit kvar där i. Riktigt vidrigt!! Börjar tro det var något dåligt med den där burgaren. Jag brukar ju aldrig kalva dagen efter. Må så vara att ölen blev många, men oavsett brukar jag inte må såhär fjortisaktigt. Hade jag fått göra om kvällen hade jag endast hoppat över den fettdrypande burgaren. Idag får det bli vatten vatten vatten, och så en massa vatten. Spola igenom systemet ordentligt och hoppas jag får behålla något. Mår verkligen som vädret utanför fönstret idag.. Dessutom blir Svedala en Dora fattigare idag, igen. Saknar henne redan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...