Dagen startade med upptäcktsfärd. Jag och Nelson medan husse sov in i stugan. Färden gick längs en gammal grusväg. En sån där det växer gräs och blommor i en fåra på mitten. Vi gick tills vägen tog slut och på vår väg tillbaka mötte vi en morgonpigg barnfamilj på väg till dagens första dopp.Frukosten intogs med utsikt över sjön och efter morgonbestyren begav vi oss alla tre iväg mot affären. Turen gick längs klipporna och Nelson badade säkert tre gånger innan vi kom fram. Vid det laget hade både husse och matte stukat sina fötter.. Turen till affären slutade med en kamp på minigolfbanan. Nelson var lite sur att han inte fick vara med och hämnades genom att sno bollen så ofta han kunde. Den återlämnande sedan inte förrän lillkillen fått lite märksamhet.

Efter tips från stugbyägarinnan begav vi oss efter en timmes vilopaus iväg på promenad. Vi gick längs den smala landsvägen utan utritade vita sträck som avskiljare mellan körbanorna. Sedan tog vi av och in på en grusväg. Målet var att gå längs sjön tills vi kom tillbaka till stugbyn. Promenaden gick genom hagar, privata tomter, snårig skog och åkermark. Allt åtföljada av ett kompani surrande myggor. Vi lyckades iaf ta oss tillbaka utan större missöden än ett gäng med bett.. Väl tillbaka vid stugan fick sambon för sig att leka skogsman. Vi samlade in kvistar och mindre stockar och gjorde upp en egen brasa. Myggen försvann och det var riktigt mysigt där i skenet av den sprakande elden. Över glöden grillade vi fläskfilé. Vet inte om det var den långa dagen eller om det faktiskt var den godast grillade fläskfilén jag ätit. Gott var det iaf!! Nu ligger vi utslagna i våra sängar. Jag med ett stort mysleende på mina läppar. Bra start på vår stugvecka!! Utanför har elden precis brunnit ut. Vi är redo för ännu en natt. Hoppas den kommer med mera sömn.

Godnatt!!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...