De senaste dagarna har jag träffat på småbarn och det har fått mig att tänka att jag faktiskt väldigt gärna skulle vilja bli mamma. Samtidigt är jag ändå tveksam; jag behöver mycket egentid, har alltid varit karriärorienterad, är ofta sjuk och trött, klarar inte av för lite sömn sådär jättebra. Dessutom är jag i ett förhållande där barn inte är ett alternativ för min sambo. Jag har har även sjukdomar som gör det extra svårt för mig att bli gravid och det har alltid funnits ett inneboende tvivel hos mig att jag inte kommer kunna få biologiska barn. Så min dröm är mer som ett mål bortom horisonten. Det är iaf känslan. Jag håller tillbaka av så många anledningar även om jag gärna vill ha barn. Ett barn, det skulle räcka. Men jag ser bara hinder i min väg, en del verkliga, andra påhittade. Kanske vågar jag ta ställning en dag. Med ett bäst före datum som kvinna hör jag den biologiska klockan ticka allt högre. Så jag känner mig stresad och samtidigt inte närmre ett beslut. Får se vad framtiden har att ge..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...