Eftersom jag känner mig starkare har jag glömt berätta om vad som kom med posten i torsdags. Jag jobbade ju hemifrån eftersom jag är lite förkyld men framförallt för att jag har feber. Skulle ut och handla på eftermiddagen inför sambons och Nelsons ankomst då jag gick förbi postfacket nere i entrén. Kikade in genom den lilla luckan och såg två brev från KS. Hjärtat hoppade såklart till lite grann, men jag gick och handlade istället för att slita upp dem och läsa dem med detsamma. Höll till och med nästan på att glömma dem på vägen tillbaka och när jag väl kommit in i lägenheten glömde jag bort dem för en stund igen. De visade sig lite senare innehålla en kallelse till KBT för smärtan och en dejt med tumör sepcialisten den 20/6. KBT kommer jag få vänta på i minst tre månader enligt kallelsen och efter ett samtal till kontaktsköterskan gjorde jag klart för dem att det är bättre om läkaren ringer istället. Jag är ju på semester då. Samtidigt vill jag ju som sagt verkligen ha så lite med dem att göra som möjligt. Tycker det är lite "overkill" att behöva åka dit och träffa dem när det enda jag vill ha svar på är hur ofta jag behöver göra hysteroskopier framöver och om det finns någon annan behandling än gulkroppshormon. Att jag inte vill ta proverna på KS har jag redan gjort klart för dem. Får väl se om läkaren ringer på torsdag morgon. Kontaktsköterskan varnade redan från början genom att säga att "om tumör specialisten inte ringer så hör av dig till mig". Så vi får se..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...