Alltså det här med att sova.. Inte min starkast förmåga just nu. Kanske fick 3-4 timmars riktig sömn inatt. Nelson hade iaf inte gjort på sig inatt. Något jag vara orolig för. Så varje gång jag hörde hur han flyttade sig mellan hans olika favoritsovställen så vaknade jag till och låg och lyssnade efter vad han gjorde. Den nedrans hunden somnade bara om varje gång, själv låg jag vaken och vände och vred på mig. Men han är ju så söt så han kommer undan med mycket den lilla filuren. När sambons alarm ringde var jag redan vaken så han frågade om jag ville följa med ut på en lugn morgonpromenad. Jag hängde med. Tänkte mig att min huvudvärk kanske skulle må bättre av frisk luft. Jag hade rätt. Tyvärr gick den inte bort helt och hållet och febern och snuvan gör sig särskilt påmind på morgonen, men det var mysigt att småprata sig pigg med sambon. Dessutom bor vi så fint vid vattnet att varje promenad längs alla bryggor är en ynnest.

Vädret var inte det bästa, men när vi var på väg hem igen började solen bryta sig igenom molntäcket och vi fick snabbt upp värmen. Nu har Nelson och jag ätit frukost. Nelson har fått sin medicin och jag har gjort rent alla sår. Han är så duktig som bara biter ihop och låter mig pilla bort alla skorpor och smuts. Nu ligger han gläfsande och springer i sömnen. Morrar lite till och med. Tur att han bara är kaxig i sömnen haha!!

Idag är det mycket som ska göras inför resan till stugan imorgon. Det ska shoppas bikini, shorts och så ska jag och Nelson hälsa på min gamla kollega. Hon som lärde mig allt jag kan innan hon gick i pension. En dam med mycket krut i och som är välberest. Hoppas på att få höra om hennes senaste äventyr i Sydamerika idag. Ska bli spännande!!

Hoppas på en riktigt bra dag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...