Somnade utan öronproppar, var så trött att det faktiskt gick. Ville ju inte sova genom ytterligare ett kissinferno. Vaknade långt innan klockan slagit fyra. Gick upp, tittade till Nelson och sökte igenom lägenheten efter pölar. Ingenting. Jag tassade tillbaka till sängen, lade en arm om sambon och somnade om. Somnade om!! Det ni. Det är inte varje dag det händer. Undrar om jag är såhär trött efter att ha  jobbat med feber igår? Kanske är den nya sömntaktiken som sjukgymnasten rekommenderade? Eller var det glaset med Martini som gjorde susen? Jag väljer att tro det var Martinin. Det borde rimligen innebära att jag bör ta ett glas innan sänggående varje kväll. Mmm, så får det nog bli. Martini får bli min sommardrink, min alldeles egna sömnmedicin.

Vaknade till igen strax efter åtta. Lite snuvig fortfarande och med en lätt huvudvärk. Sängen var tom och av känslan att döma var inte Nelson hemma heller. Det tog några minuter sedan rasslade det till i låset och mina killar kom in efter en långpromenad runt närmsta sjön. Nelson var faktiskt ovanligt pigg, men andades häftigt och hade inte alls något emot att hoppa upp och pusta ut i sängen. Sen blev det frukost och medicinering och rengöring av alla såren kring hans öra. Och den snälle vovven han bara lägger sig tillrätta och låter mig pilla bort sårskorpor, var och vätska. Som om det vore det mest naturliga i världen. Det ser faktiskt mycket bättre ut på sårfronten. Speciellt i öronen. Nu är det faktiskt mest såren under vänstra örat som är störst och de beror på att han är där med sina vassa klor och kliar. Så det är ett evigt passande nu. Han kan inte ha tratt, det skulle bli för varmt och så skulle det inte läka av den orsaken. Men nu ligger han och tittar ut genom balkongdörren från soffan. Han har snott husses plats när han dragit iväg på ett 13 timmars pass. I helgen har vi dagarna för oss själva. Ska nog krypa ner bredvid min kära lilla tröttvovve och sova lite till jag med. För jag är fortfarande trött. Jag har många månaders sömn att ta igen.

Vår vackra Nelson poserar för husses kamera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...