Ställde ju in sjukgymnastiken eftersom jag åkt på nån förkylning. Blev uppringd som önskat av sjukgymnasten. Erkände att jag inte gjort en endaste övning. Jag är slutkörd. Att inte få tillräckligt med sömn under en längre period påverkar kroppen ganska mycket. Det återkommande illamåendet. Depressionen. Värken. Relationsbekymren. Och som min sjukgymnast påpekade, oron för det stora beslutet om att inte operera mig alldeles nyligen. Hon tyckte inte alls det var konstigt att jag mår som jag gör eller har svårt att sova. Själv skämdes jag så mycket för att jag inte gjort några utav övningarna jag fått av henne att jag först övervägde att ljuga, men det gjorde jag alltså inte. Alltid bättre att berätta sanningen. Speciellt som detta handlar om mitt tillfrisknande. Ingen idé att hitta på att jag gör saker då som jag inte orkar i verkligheten. Sanningen var ren och enkel och hon förstod, gav mig till och med en massa tips om sömnträning. En hel del har jag redan testat. Som att gå upp ur sängen och skriva av mig min oro. Jag sa inte att jag bloggar, men berättade att jag redan gör det haha. Typ varje natt.

Nya taktiken för att råda bot på min sömnbrist är att ta ut mig så mycket kroppsligt att jag bara kommer somna av utmattning. Så jag ska försöka hålla mig vaken istället. Det är det som är taktiken. Omvänd psykologi. Tänker inte försöka med det inatt. Inte frivilligt iaf. Ska ju jobba imorgon och det kan bli en ganska tuff sista dag innan semestern. Dels ska jag packa inför jobbflytten, dessutom måste jag försöka bocka av min backlog och göra en överlämning av sådant jag inte hinner med till kollegan. Min underbara kollega som blivit ett av mina allra största stöd. Jag mår ju som sagt också lite sådär med både feber, halsont och hosta, så allt som ska göras imorgon känns just nu lite överväldigande. Men det ska nog gå bra! Nä, nu ska jag försöka göra mitt bästa för att få några timmars sömn inatt. Nu är ju flocken samlad, så förhoppningsvis kommer harmonin tillbaka.

Godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...