Mår lite lätt illa efter förra inlägget. Det skakde om mig. Sitter här i soffan. Nervös. Har lite frossa också, och magen gör sig påmind. Allt känns lite extra när bröstet åker hiss. Kom på mig själv när jag vaknade imorse med att ha kanske helt orealistiska förhoppningar om vad semestern ska ge mig. Jag hoppas på att den på något sätt läker mig, ger mig tillbaka mitt förhållande med min sambo och att jag efteråt bara ska kunna gå till jobbet som att de senaste månadernas mardröm bara varit just en mardröm. Förstår att det kanske inte går att hoppas så mycket på en semester, det är ju trots allt bara några veckors betald ledighet. Det är inte en mirakelkur mot allt som är skit i mitt liv. Dumt nog kan jag ändå inte slå bort känslan av hopp som byggts upp inom mig inför den här semestern. Tänk om allt bara blir pannkaka?!?!? Jag hoppas verkligen inte det! Samtidigt förstår jag ju någonstans att det är helt orimligt att hoppas för mycket. Men hoppet sägs väl vara det sista att lämna? Så jag tillåter mig själv att hålla fast vid det, för om jag inte gjorde det vore förhållandet inte värt att rädda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...