Ögonen är åter igen röda av alla tårar. De vill inte ta slut. Fan!! Ska inte de där jäkla lyckopillren hjälpa? Tankarna gnager, kommer jag inte klara av den enda behandlingen mot cellförändringarna då? Ska jag ge upp gullkroppshormonet trots att den hjälper för att den samtidigt stjälper? Dipparna ner i mörkret är djupa även om detta är den första sedan jag började med de där glada pillren. Har ändå höjt dosen efter instruktion från min läkare. Så får väl försöka hålla ut och hoppas på att alla mörka tankar snart ljusnar.

Idag var det TV och ett ledsamt blogginlägg som öppnade slussarna. Så spinner tankarna vidare, till nästa hållplats. Tänk om jag skulle bryta ihop såhär på jobbet eller på väg till eller från jobbet? Fy fan vad pinsamt!! Det har varit nära några gånger, men hittills har jag hunnit hem innan det brutit ut på allvar. Kanske är det alla timmars sömn som jag ligger back. Hjälper inte ens med sömntabletter när det är som värst längre. För efter en vecka utan sömn är man trött, efter flera månader utan riktig sömn är man slut. Man ångar på på sparlåga. Till slut måste man få sova, men hjärnan vill liksom inte stänga ner, och när den väl gjort det vaknar jag senast halv sex varje morgon. Ibland redan innan klockan slagit fyra. Så jag orkar inte ens hoppas på en god natts sömn längre.

Godnatt ni som kan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...