Det här är mitt 200:e blogginlägg sedan starten i december förra året. Mycket har hänt. Har gått från förtvivlan till klarhet. Börjar märka att huvudet är på väg tillbaka. På väg att hänga med i svängarna igen. Märks speciellt på jobbet. Helt plötsligt har jag börjat få lite koll, och det är inspirerande. Det är definitivt jäkligt nödvändigt känns det som också. Vill inte förlora mitt jobb!! Trivs ju som bara den. Så det enda som egentligen känns jobbigt just nu är mitt förhållande till smabon. Hur det kommer sluta kan bara framtiden utvisa. Just nu behöver jag semester! Längtar efter att bara få vara. Måste få lite lugn och ro och möjlighet att samla ihop mig. Stärka mig.. Först då kan jag ta mig vidare på riktigt. Läkningen har bara börjat..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...