Kommer jag fortsätta sova så här dåligt (läs lite) kommer jag att dö av sömnbrist. Det är säkert inte ens möjligt, men jag är extremt känslig för lite sömn. Blir galet grinig! Så idag när någon i ledningsgruppen tyckte jag skulle vara som jag brukar på konferenserna, dvs att jag sköter all markservice, så svarade jag först om ens alls efter ett tag med korta stavelser. För de vet ju inte det senaste. Blev aldrig av att jag sa det nu under konferensens två dagar. Så inte deras fel. Men att tro att jag kommer tillbaka från en lång sjukskrivning och studsar runt som vanligt kanske man inte behöver göra. Men som jag brukar säga: "Olika kulturer, olika förväntningar på min roll som chefssekreterare". Så jag knep igen.

Idag fick jag iaf inte så ont som jag fick igår. Så jag gjorde så mycket jag orkade i stugan. Dessutom var vädret helt fantastiskt!! Jag hade till och med klänning på mig vilket är väldigt ovanligt. Idag var det inte jobbigt att vara där heller. Framsteg. Och på hela taget var dagarna väl utnyttjad tid. Gruppen har verkligen gått framåt medan jag varit borta. Stämningen var mycket lättare och dusterna mer konstruktiva. Ska bli en spännande fortsättning. För drar vi inte vårt jättemonster till projekt i hamn senast den 30 november så har vi inga jobb kvar.. Så "ganska" viktigt år kan man säga! Och eftersom jag är ganska ny i gruppen och trivs som bara den hoppas jag VERKLIGEN att jag har ett jobb efter 30/11. Så även där ligger vägen framåt dold i dimma. Men den här gången var tonen i gruppen mer positiv som sagt och alla verkar tro att vi kommer klara våra projekt, vilket de inte trodde på fullt ut innan jul. Så jag tror och hoppas och önskar att jag snart är tillbaka i min vanliga form igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...