Trots att jag är så trött att jag mår lite illa och har ont i huvudet så vaknade jag innan kl 4. Så nu sitter jag och min whiskeyröst här och väntar på att åka iväg på konferens. Sedan jag fick cancerbeskedet i den där scoutstugan vi brukar hålla våra konferenser i så har jag bara varit där lite flyktigt. Idag och morgondagen blir de första heldagarna sedan den där Luciadagen förra året. Idag firar jag dessutom att jag inte ska operera mig. Visst, det är lite läskigt att det kan vara cancer och att jag väljer att inte operera mig just nu. Samtidigt så känner jag med hela kroppen att jag inte alls var redo att ta beslut om operation själv. Hade de med säkerhet kunnat konstatera att det är cancer så hade jag ju låtit dem operera mig, men nu är det ju inte så. Min privata gynekolog som jag träffade igår tycker jag borde vara underlag för flera artiklar eller en avhandling. Kul att man är så intressant.. Vet inte om jag börjar ångra de där lyckopillren också. Munnen är som en öken. Blir till att köpa gurgelvatten så jag inte får mitt första hål i en tand. Får väl hoppas de får vara värda det, men lite nojig är jag. Alltid tyckt att det är läskigt att leka med folks känsloyttringar med piller. Hur ska man veta att man är glad för att man verkligen är glad liksom? Lite nervös att jag började ta dem just nu också eftersom jag ska vara på konferens med ledningsgruppen i två dagar. Tänk om jag får nå kokosymtom och blir helt knäpp där i stugan.. Nä, jag väljer att tro att det kommer gå bra. För då gör det ju det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...