Majs sista dag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället för inspirationsdag med kollegorna en dejt med kuratorn och middag på pub med kollegorna, blev jag hemma. Tog kanske i lite för mycket när jag jobbade heltid två dagar i rad. Första gången på länge och galet kul. Var värt det. Dagen bjöd istället på hemmajobb, shopping med mellansyster och sen lite vin och god mat i glada systrars sällskap. Sov 11 timmar. Inte helt i rad, men jag lyckades till och med somna om flera gånger på förmiddagen. Hur skönt som helst.

Nu när regnet öser ner utanför och sambon retas med att skicka sms om hur varmt och härligt han har det i en solstol bredvid poolen i solen så funderar jag på en utflykt. Även om det regnar här. Ska nog hoppa in i duschen snart och åka 1,5 timme norröver och hälsa på en av mina bästa vänner. Våga trotsa regnet och vara lite social. Ikväll igen. Energin kanske håller på att komma tillbaka. Jag hoppas och tror på det. Kanske är det besultet om att vänta med operation som fått mig att komma ur det mörka mörka hål jag trillat ner i. Det är iaf en stor lättnad för mig och mina nära verkar acceptera mitt beslut. Några kanske är lite oroliga, men de förstår mig. De senaste två veckorna har jag ju dessutom haft mindre ont. Så kroppen har fått lite välförtjänt vila. Tror det gjort mycket!!

Trevlig helg! Målysa på er även om regnet faller..

PS. För er som har mitt privata nummer: efter att ha varit på reklamation är nu min telefon äntligen åter och i bruk. Så nu kan ni ringa eller skicka sms till mitt privata nummer igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...