Slutade inge vidare igår. Det som började så mysigt när sambon kom hem.. Han somnade en stund med sitt huvud mot mig och min hand över hans rygg. Sen blev natten sen och vi skulle dra oss i säng. Nelson och sambon skulle ju upp och ta 6-tåget till Tjörn. Men då tyckte sambon att det var dags att dra igång ett bråk. Jag försökte ducka för inviten, men tog sen tyvärr hela betet. Så vi gormade och skrek och avslutet hängde i luften. Och nu har killarna dragit iväg. Och jag? Jo jag gråter. Sov gjorde jag knappast alls och nu har jag en tung kappa av ledsamhet hängandes över mig. Den skaver och gör ont..

Försökte ta tag i det enda jag kan göra för att få lite kontroll över känslorna iaf, men den tidigaste tiden som var möjlig att få var den 24 juni. Jag är inte ens hemma då. Så jag ringde till kontaktsköterskan och det första jag märkte var hennes ton. Den var hård och kort. Hon var sur för att jag skickat mamma på henne när jag blev så besviken på henne senast. Vilket jag kan förstå till viss del, och när vi pratade framkom det ju att jag hade missuppfattat henne (enligt kontaktsköterskan då). Hon måste tagit väldigt illa vid sig eftersom hon sa "äh skit samma" som en tonåring när hon antydde att jag inte förstår hur det fungerar på hennes arbetsplats och mer bestämt vem som ansvarar för vad. När jag gav numret till mamma gjorde jag det för att jag verkligen fick ett totalt frispel på både sköterskan och tumör specialisten. Var trött och ledsen på allt vad läkare och sjuksköterskor heter, och ville inte veta av dem mer. Jag menar oavsett: Hur många dagar behöver de på sig för att skriva ut medicin som tagit slut?

Jag inser nu till mitt förtret att jag aldrig skulle bussat mamma på kontaktsköterskan. Tyckte visserligen de förtjänade det då, mamma var ju arg å mina vägnar och sa säkert precis vad hon tycke och tänkte om dem. Men relationen med den där sköterskan är helt körd nu. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu när jag behöver något från dem.. Kommer nog bara ringa i extremt nödfall, helst inte alls. Det lät dessutom som att det inte skulle vara mitt val att ta bort spiralen, hon skulle fråga tumör specialisten hette det. Likaså med sjukskrivningspapprena. På frågan vem som ska operera mig eller hur lång väntetid det är till operation med robbot fick jag ett telefonnummer som jag själv kunde ringa tyckte hon. 'Message received'!!

Så vad gör man när man håller på att gå helt i kras både känslomässigt och kroppsligt? Vilket lim ska jag använda? Det finns grader i helvetet brukar man ju säga, känns som att jag är där idag. Så ofantligt jävla ledsen just nu!! Känslan att få sitt hjärta utslitet och alla oklara villkor kring min fortsatta existens slängda i ansiktet på mig samtidigt är obeskrivlig. Jag hoppas verkligen att jag en dag kommer kunna se tillbaka på den här perioden och säga "jag gick genom eld för att ta mig hit". Och 'hit' ska då betyda någonting bra. Hit ska vara mitt eget paradis på jorden. För jag är fan värd det!!

Till mitt framtida jag: såhär underbart bra vill jag att mitt privata paradis ska vara! Jag sitter gärna på Byron Bays stränder om kvällarna och ser på när surfarna ger sig ut för att fånga sista vågen för dagen. "Hit" vill jag gärna komma för att se tillbaka på den här svåra tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...